Eftersom det börjar bli barmark så blev det spårläggning i morse. Freja går spåren så lungt och sansat att det inte gör något om hon går ett kort spår det är tokrusningar, hopp och långa språngmascher som ska undvikas än så länge. Alla hundarna höll på att få glädjefnatt när de märkte att spårning var på gång, det måste vara bland det bästa de vet!
Freja vid spårstarten
Alla fick ett 150 metersspår med två 90-gradersvinlöar jag hade tänkt göra längre till Ville men det var så mycket snö i det området ännu så det blev bara 150 meter. Freja och Tim fick personspår, Ville fick ett vilt/blodspår.
Frejas spår fick ligga en timme och korsade två stigar samt ligger i ett område där det går mycket folk och hundar. När vi kom fram dit kom just en herre med två hundar som uppenbart åtminstone korsat spåret. En lagom liten utmaning för frökens första spår. Men det gick bara bra hon är fokuserad på spåret och följer det lugnt och metodiskt. Jag märkte inte av på henne att gubbe med hundar störde någonstans. Vid stigarna vek hon av en bit men kommer direkt tillbaka och fortsätter efter rätt spår. Duktig Freja!
Freja i en av 90-graderssvängarna, fixade hon utan bekymmer.
Eftersom hon går så lungt så tog jag med kameran och fick också några bilder på damen i spåret. Inte de bästa men det är en viss utmaning att gå ett spår med en hund och fotografera samtidigt.
Men vid spårslutet blev det extra fart när hon märkte av och hittade sin krokodil!
Full fart när hon vittrar hennes mjukiskrokodil!
Krokodilen i ett fast grepp, duktig Freja!
Så hon klarar utan vidare ett apellspår- bortsett från den svåraste detaljen-apporterna! Så det får vi väl börja med nu då. Hade tänkt göra det under vintern men det har det inte blivit!
Tim hade mer snö i sitt område och det var visst lite svårare att spåra och plumsa i snö. Men han redde ut det också och hittade toapappersrullen med godis i. Han såg mycket nöjd ut när vi promenerade tillbaka till bilen. Han kan ju markera apporter så nästa gång blir det nog någon sådan i spåret.
Och slutligen Ville på sitt viltspår som legat 2.5 h han är ju nybörjare på det ännu. Med honom är det ingen ide att ens fundera på att ta med kamera för det går undan även om han inte tokrusar. Det märktes på honom också att det verkade vara lite svårare att spåra i snön om än inte alls omöjligt. Han är definitivt färdig för svårare spår och stackarn var uppenbart besviken när spåret var slut och jag tog av selen, han ville fortsätta han!
Men det blir fler spår så nästa gång får han ett betydligt längre så han också blir nöjd!
Här har det också blivit spår i helgen, det är så härligt när man kan gå i skogen igen.
Jag tycker det är nog svårt att fota när jag står bredvid, att lyckas hålla kameran och få en bra bild samtidigt blir jag imponerad av.
Vad härligt – skönt att kunna aktivera lagom trots att hon inte får ha full fart ännu!
Då hoppas vi på fortsatt (och kanske snabb) vår då!
Må så gott i vårsolen //Johanna
Vad duktiga hundarna är. Bruno kan jag fota/filma i spåret men lillfröken har alldeles för brått!! Apporterna kan du ju träna in hemma, det borde hon väl kunna även under “sjukskrivningen”? Hoppas ni blir av med snön nu då så alla hundar får gå så långt de vill =)
härligt för lilla prickflickan med en aktivitet hon klarar iaf!
Roligt med spår Jag blir aldrig färdig till att ge mig ut 🙁 Acke och jag får ta igen det när vi ska till Tånga Hed och gå spårkurs Fattar inte hur du hinner fota samtidigt Men nu tänker jag på hur det är när Acke spårar han far fram som en ångvält i spåret och då har man fullt upp med att hålla sig på benen 😉 ha en härlig Lördag
Nu är vi lite avundsjuka, här är spårtiden långt borta. Vi har ägnat oss åt godissök i snön. Acke kanske kommer på kollo en tid . . . han vill gå långa, svåra spår med en klöv i slutet.
Ja inte skulle det gå att fotografera samtidigt som Wilda spårar:)
Spännande!!! Och roligt med en så duktig hund också, antar jag! 🙂
Kram på dig!