Handlerkurs i dagarna två

I helg har det varit handlerkurs med Gerard O’Shea i två halvdagar. En mycket intressant tillställning som givetvis handlade om så mycket mer än handling inför utställning. Gerard gav mig en Cesar Milan-känsla på något vis fast ändå inte för denna herre besitter definitivt en massa hundkunnande och här var det inget calm and assertive inte, utan det skulle vara hundar med attityd och drive. Jag fick ett helt nytt sätt att se på hur man tränar en hund inför utställning.

Vi har fått skrika hopp hopp, springa som tokar och gå runt och jonglera med köttbullar bland annat. Men det fanns metod i vansinnet.

Gerard bygger sin träning av hundar för utställning på klickertänk oavsett om han raljerar om klickerträning. Han vill inte ha hundar som travar snyggt och prydligt vid sidan eller står perfekt limmade i tre minuter. Nej han vill ha hundar med en massa “energi” som vill springa och som ställer sig med attityd, mer än att ha varje fot rätt.
Och jag tyckte definitivt att hans tänk leder till hundar som vill visa sig.

Så det först vi fick göra var att börja gå runt i en utställningsring allihopa. Utan att på något vis försöka hålla hunden a la klassiska utställningsmaner med handen upp, det viktiga här var att hundarna skulle vilja framåt. Löst koppel, inga hängda hundar. Han berättade att han själv aldrig använder strypkoppel på sina. Sedan fick vi skrika hopp-hopp allihopa och rusa som dårar, hundarna fick gärna galoppera.

Och dag två kan jag tala om att jag verkligen kände hur Freja ville springa i ringen, vilket sug det var efter det så det är verkligen effektivt! Även att man kan gå för att sedan öka farten i hörnen istället för att bromsa in hundarna. Och inga koppleknyck i något läge.

Varje gång vi började gå i ringen så skulle vi klappa hunden raskt och lätt på rumpan två-tre gånger så att det blir en signal att gå upp i aktivitet. Vi fick även smyga allt för att hålla hunden på alerten med lite omväxling.

En annan sak vi fick lära oss var ett stopptecken med hunden. Det inleddes alltid med att vi gick eller sprang i ringen, sade hundens namn sedan ledde man hunden runt åt höger i 360 grader och gjorde en huggande rörelse med högerhanden så hundne stannar till. Sedan så tog man tag i halsbandet under hakan med höger hand (aldrig ovanför nacken och aldrig hänga) för att “påminna” den om att hålla upp huvudet. Och strök över sidorna, samt flyttade fram och bakställ med vänster hand (steg för steg lade man på detta) och berömde när hunden hade rätt uttryck, d v s öronen framåt m m och var stabil. Inget godis här utan detta ska man träna med naturliga förstärkare som att hunden vill gå ut, springa till flockmedlemmar m m. Hundens namn, leda runt, handsignal, hantera och sedan släppa till belöning. Med tiden får du en hund som står som en gud per automatik…..

Denna variant av stopp används då du behöver få hunden stabil. D v s om det är ett himla liv vid ringen bredvid eller liknande som berör hunden så ska det vara effektivt då det väl är intränat.

I normalfallet så kör man med köttbulle, åter samma sak leder hunden runt 360 grader med en köttbulle i högerhand i hundens nivå sedan höjer du handen lite och formar en ring med tumme och pekfinger och snärtar ut dem (funkar som en förstärkning/klicker som talar om att hunden gjort rätt) samt belönar så fort hunden stannar. Man kan även kasta upp köttbullen innan signal för att få hunden mer med på noterna. Och så lägger man på hantering med vänster hand, förflyttning av fram/bakparti m m. Hunden får bara ta pyttebitar av köttbullen som du har i handen, inte en hel.

På detta lägger man sedan på hantering av andra, först någon som bara går tätt förbi, sedan någon som stryker över sidan o s v. Då ska fingersnärten komma medan hunden har rätt uttryck alltså medan personen är 1-2 meter bort och så får de äta på köttbullen medan personen passerar och senare i samband med beröringen. Backar hunden ingen belöning, utan då får man ge förstärkningssignal ännu tidigare nästa gång, hunden ska alltid ha en framåt attityd. Freja (och de flesta hundarna) verkade inte ens märka av honom när vi gjorde på detta viset hon viftade inte ens till med öronen, så bra går det. För såklart visste hon att en främmande kladdade på henne men det bekommer dem inte när det tas i sådana här kliv.

Givetvis får man skynda olika långsamt beroende av vilken sorts hund man har det fanns några reserverade som han gav jättebra råd om hur de ska tränas.Och en som verkade ha generell rädsla också där var rådet att träna hunden till handtargetfokus eftersom du inte kan träna hunden på att vänja sig vid allt här i världen. Men också att träna hunden med klicker då det gällde människor. Genom att leta reda på en gångväg där man kan räkna med att det dyker upp en människa med 1-2 minuters mellanrum och sedan klicka när människan är några meter ifrån och belöna under förbipassagen. Det får man nöta innan man försöker låta någon hantera dem.

När det sedan gällde hanteringen för tandvisning så skulle man lära hunden att lägga huvudet i handen i samband med ståendet för att sedan överföra det på andra människor. Hunden ska vilja att domaren tittar på tänderna!

Han hade verkligen öga för att läsa hundarna och anpassade snabbt sig och sitt kroppsspråk/hantering efter vilken hund han hade i kopplet när han visade oss olika saker med våra hundar. Och betonade verkligen att timing är allt. En massa annat pratade han också om och det enda jag väl inte skriver under på det är hur man hanterar felaktiga sociala beteenden med korrigeringar, eller rättare sagt det funkar säkert för en tränare som honom som har denna känsla för timing och kan läsa hundar så väl medan en sådan som jag säkert fipplat till det ännu värre med att försöka korrigera och bara fått en låg hund.

Men även lek användes som förstärkning efter några ringrundor innan paus.

En mycket mycket intressant och jobbig helg för fy tusan vad vi fått springa! En kurs jag kan rekommendera för alla som vill ställa hundar!

Han tyckte också att man inte skulle gå på utställning med en hund som inte var klar för det för det, det blir ingen bra träning. Och skulle man få en hund som ballar ur, ta hunden och begär av domaren att få lämna ringen- för hundens skull man vinner inget på att pressa en osäker hund. Och han ansåg även att 99% av oss inte var klara för ringen inklusive mig och Freja då- vilket jag håller med om! Så det blir inget Alfta utan då siktar vi på Tromsö. Och träning 1 minut varje dagx2.
Jag tycker inte det är någon vits att gå på utställning och få ett good bara för att hunden inte vet vad som förväntas av den.

Freja fick dessutom ont i ryggen igen, det har varit långa halvdagar. Så det är väl lika bra av den orsaken, även om hon inte verkade ömma vid beröring. Men förhoppningsvis släpper det av massage och lite vila, som sagt bakslag är ok så länge hon återhämtar sig direkt.