Idag har jag anmält mig till nästa tävling i agility med Isis då.
Fortsatt blåbärsklass för officiell tävling är vi inte mogna för ännu. Men för mina tävlingsnerver kunde det lika gärna vara VM.
Så varför tävlar man då? Det finns säkert väldigt många olika skäl till varför man gillar att tävla allt ifrån att man vill vinna till helt andra.
Jag vet faktiskt inte varför men jag tycker om att tävla och ofta behöver jag den sporren för att träna något. Det är egentligen inte särskilt viktigt för mig vad resultatet blir , mer viktigt är att känna att vi gjort vårt bästa och få ett kvitto på vilken nivå vi befinner oss på något vis.
Ja jag har tävlingsnerver och är nervös men det får mig faktiskt att skärpa mig och bli bättre; mer fokuserad. Att tävla i t ex lydnad eller som nu agility har för mig alltid varit väldigt mycket roligare och mer givande än utställning. Trots att utställning i sig är betydligt enklare.
För den här tävlingen är min målsättning nr 1 (som alltid annars ):
Att vi ska ha kul, både jag och hunden.
Nästa målsättning är att jag ska lyckas positionera mig rätt så att vi får ett flyt igenom banan och så att jag därigenom hjälper Isis på bästa sätt genom banan.
Här är det nog vår, även om det blåser som bara den och regnar på tvären, men krokusarna har kommit!