Min valp har börjat bli stor. Hon är nu 6 månader och en i mitt tycke helt underbar hund. Helt opartiskt såklart. Att hon har en massa, alldeles för mycket, prickar är inget som stör mig särskilt.

Jag har flera gånger fått frågan varför jag som är utställningsintresserad köpt en så övertecknad valp.

För mig är svaret enkelt; för allt det andra som hon förhoppningsvis har!

När jag var ute efter en ny valp var inte en hund som kunde placera sig högt på utställningar min främsta prioritet. Det har jag redan provat flera gånger. Ja, jag är utställningsintresserad men det är inte det viktigaste för mig.

Jag satte mig ner och funderade vad som är viktigt för mig när det gäller en hund och mina egna eventuella avelsmål. Jag gjorde en lista och utifrån denna lista satt jag och gav föräldradjuren plus- och minuspoäng för olika planerade kombinationer. Så denna gång gick jag på kombinationen, inte uppfödaren.

Min främsta prioritet denna gång var mentaliteten. Hos föräldradjuren då. Så när jag letade valp ville jag ha minst en förälder som hade gjort BPH eller MH. Som var social, orädd och med leklust. Allt relaterat till en genomsnittlig dalmatiner. Dessa egenskaper eftersom jag vill träna med min hund och vara aktiv och det är väldigt mycket jobbigare att göra det mer rädda hundar som inte gillar främmande människor.

Aggressiva hundar vill jag inte heller ha, så höga utslag om än bara på något moment går bort för min del.

Var de minst lika sociala, orädda och leklystna som en genomsnittlig dalmatiner blev det pluspoäng, annars minus.

Jag tittar även på ev syskons beskrivningar, d v s statistiken för avkommor hos mor eller farföräldern om det fanns och satte även där plus och minus utifrån om de egenskaperna var , i mitt tycke, bättre än genomsnittet

Helga med en av sina högt uppskattade leksaker.

När det gäller exteriör tittade jag efter rörelser, huvud och teckning eller egentligen färg, bra färg på fläckarna utan frostning tycker jag om. Hundar med fria rörelser har oftast en bra konstruktion. Huvud och ren färg är egentligen bara tyckanden men det påverkar intrycket av hunden mycket. Om det sedan är mycket eller lite prickar bryr jag mig inte i.

Visst tittar jag på utställningsresultat om det är en hund jag inte sett men inte i form av utställningschampionat. Jag tycker en hund som oftast får CK är mer intressant än en som får en massa vg och sedan plötsligt enstaka cert och allt för enstaka domare och blir utställningschampion.

När det gäller hälsan så noterade jag vad som finns bakåt utifrån sådant man vet. Allergier, epilepsier, dvärgväxt, mentalitet e t c. Och givetvis också ledstatistik , samma där då tittar jag på avkommestatistisk i avelsdata (för mor-  och farföräldrar om det inte finns något på den aktuella föräldern. Pluspoäng för resultat som är minst lika bra som medel och givetvis minus om det är tvärtom.
Man har inte index för dalmatiner men man kan ju titta hur mycket avkommorna (eller syskonen till föräldrarna) avviker från rasmedelvärdet, för min del jämför jag A-höfter och ED 0.

Sedan tittar jag också på om föräldrar och deras syskon tävlar aktivt i någon hundsport (inte utställningar). Det blir också pluspoäng för hundar som är träningsbara är för mig positivt. Ja jag vet att träning beror av ägaren också men någonstans är även hundens medfödda egenskaper väldigt viktiga i sådana sammanhang. Det är mycket svårare att ta sig fram med osäkra hundar som störs ut av omgivningen än sådana som inte gör det t ex.

Och slutligen tittar jag på inavelsgraden i kombinationen. Under 2, 5 % då det är angivet som rekommendation för rasen i helhet var pluspoäng, över minus. Sedan tittar jag även på vilka hundar som ev förekommer dubbelt, eller fler gånger, i stamtavlan. Vissa saker vill man inte riskera att förstärka.

Så jag har helt enkelt letat efter en kombination som har sannolikhet för valpar som är sociala, orädda och med leklust.

Helga 5 månader

Valpar som har exteriör för att röra sig väl och med bra huvud och färger.

Valpar som är relativt friska och där inte kända sjukdomsanlag är dubblerade. Med en ok ledstatus också.

Denna kombination som Helga kommer ur var en sådan ”pluskombination”. För mig.
Så att det blev en väldigt prickig valp, sett i det sammanhanget har ju inte särskilt stor betydelse. Att vi inte kommer att placera oss högst på årsbästalistorna för utställning spelar inte heller så stor roll. Hon har ju faktiskt potential för att vara min drömhund ändå. Utifrån vad jag tycker är viktigt.

Helga 5 månader


För någon annan är kanske det viktigaste att ha en hund som går väldigt bra på utställning och då ska man ju välja det. För någon annan kanske det bästa är att inte ha en särskilt social hund och då ska man ju välja det. Eller så kanske det bästa är att ha en hund som man kan tävla i agility med. Och då ska man ju välja föräldrar ur familjer som har aktivt tävlande hundar. Det är inte så att rasen är delad på något vis men olika uppfödare har olika fokus så därför är det smart att stämma av att deras avelsmål gynnar sådant som jag är intresserad av.

Helga var den valp som var först ur valplådan etc. För mig är det ett plus då det ofta men inte alltid, är valpar med mycket fart i. Sedan var hon den valp som i mitt tycke hade den mest lovande exteriören av de som var till salu. Hon var också väldigt förtjust i leksaker och att leka kamplekar redan som liten valp. Och social och sökte kontakt med människorna redan som liten rymmare ur valplådan.

Jag för min del föll nog för henne redan när hon var en liten treveckorsvalp som var så medveten om allt runtomkring.

Ännu vet jag inte vad jag har, det gör man inte förrän valparna är vuxna. Hennes exteriör ser jag nog redan nu vilka förtjänster och svagheter hon har. Hon har bland annat en stabil rygg och överlinje med utmärkta bakbensvinklar och fina fria rörelser.

Helga och en suddig Isis i förgrunden.


Hennes mentalitet är inte klar ännu men hon verkar vara social, väldigt livlig och älskar att arbeta. Med mycket föremålsintresse och leklust. För mig är det såklart positivt. Någon annan som vill ha en mer lugn och stillsam hund hade kanske bara tyckt att hon är jobbig.

Även hälsan återstår att se vad det blir för ledresultat och hälsostatus hos henne och syskonen.

Hur det än blir så älskar jag min stora, glada valp som ger mig så mycket glädje. Att hon har för mycket prickar spelar ingen roll alls för mig, hon är min drömvalp som jag väntat länge på.