ID-spår aktiveringskurs4/7

Idag har varit en lång och rolig dag!

För idag var det kurs med ID-spår på schemat. Och alla hade fått order om att ta med sig begagnade sockor med ens egna doft. Medan hundarna fick vänta i bilen fick vi gå ut två spår två och två. För ett ID-spår är såklart att hunden ska kunna följa en särskild doft.

Först gick man i armkrok ca 5 meter sedan gick den ena till vänster och den andra till höger ca 10 meter. Det var överenskommet redan innan att den personen som gick till höger skulle vara det spåret som hunden skulle följa så denna lade en av sina sockor som spårslut.

Vid nästa spår bytte man bara plats med varandra. och medan spåren fick ligga till sig så var det fika med hundarna och alla är rutinerade vad gäller den saken:

Direkt man hör minsta prassel reagerar man såklart och har en flygplansöronställning för att verkligen inte missa var det prasslas.

Rutinerade fikare var det ja!

Se den innerliga blicken på den svältande hunden.

Därefter gick vi spåren en och en och givetvis gick inte hundarna det spåret som ägarna gått ut det blir för svårt. Föst fick de en motivering då den personen vars spår de skulle följa fick visa sin socke/vante för dem och sedan bara gå 15 steg ifrån hunden och droppa socken. Och hunden fick direkt gå efter med en massa jubel när den markerade socken.

Sedan lades samma föremål i spårstarten och hunden visades på den:

Freja väntar tålmodigt medan matte sätter på selen o s v. Men sedan är det en himla fart, att få spåra är kul!

Men då man man kommer till punkten där spårläggarna delat på sig så fick hon bromsa in och lukta lite extra sedan så svängde hon åt höger utan minsta tvekan. Socken syntes också när hon hittade även om hon inte tar upp den. Så då blir det en massa jubel av matte med publik!

Alla hjälps åt att jubla när hundarna hittat socken så de blir stolta som tuppar hela högen här håller matte Frejas sockfynd i handen och Freja är sååå stolt!

Alla hundar svängde rätt utan vidare.

Sedan blev det ny spårläggning på samma sätt men längre spår, och denna gång gick den vars spår man skulle följa till vänster. Och därefter blev det ännu mera fika!

Som sagt rutinerade fikahundar!


Spår två var hundarna ännu mer taggade och Freja hade dessutom en familj som satt och fikade vid hennes spår! Men det bekom henne inte alls och hon verkade mest vara besviken över att inte spåret var längre. Det är fascinerande att se hur hundarna utan att tveka väljer rätt hade jag inte vetat att två personer gått ut spåret hade jag aldrig kunnat se det på hunden.

Men innan man gör sådana här spår bör man ha låtit hunden gå vanliga personspår så de har lite spårvana.

Och försvårningar vidare är att tre personer går ut spåret, att matte/husse är en av spårläggarna och särskilt om det är deras spår som hunden ska välja bort. Så man ska inte heller börja med att ha ägarna som spårläggare. Och såklart tid och längd. Men den här sortens spår behöver inte vara så långa det är mer krävande för hunden än ett vanligt personspår.

Vi ska gå tre-personers-spår nästa helg på kursen.

Därefter var vi även statister för hundmötesträning, en hund som avskyr allt vad andra hundar heter och flyger på och biter. Här var det såklart fråga om att hunden först skulle få se oss passera på långt håll så att inte han skulle gå helt upp i spinn.

Vår instruktör undrade även om vi kunde tänka oss att vara med vid fler/andra hundmötesträningar då hon vill ha “snälla” hundar till det. Och Freja är ju väldigt snäll utan att vara på andra hundar. Och visst kan vi det eftersom jag förstår hur jobbigt det måste vara att ha sådana problem med sin hund. Och det är ju bra träning för ens egna hund också!

Hela vår grupp som går kursen just nu är “snälla” hundar som kommer bra överens.

Nu ska jag äta middag-pizza såklart för efter 5 timmar i skogen så är jag inte sugen på att kocka någon middag. Sen tror jag att både jag och Freja lär somna tidigt ikväll!