Via jobbet har jag blivit intervjuad för en bok och då fick jag en intressant fråga nämligen om jag ser mig själv som en kulturbärare. Och när det gäller jobbet så är det tveklöst så av många olika skäl.
Men jag började fundera på hund- och kattvärlden också eftersom det är en stor del av min fritid som ägnas till det. Och där finns det många trevliga, engagerade, kunniga, öppna människor som gör att man som ny känner sig väldigt bra bemött. Det finns många uppfödare=kulturbärare som glatt lägger ner en hel del tid och kunnande på att hjälpa andra såväl valpköpare som andra.
Sedan finns det givetvis, men tack och lov mycket färre, sådana som tisslar och tasslar elakheter om nästan allt och alla (ofta vid kanten av ringen om det gäller hundar) och särskilt om det är sådana som det går bättre för än dem själva.
De är också en variant av kulturbärare för detta sättet att bete sig för de över på sina valp- kattunge-köpare och andra nya i sin tur.
Och ofta tycker jag att det är människor som vill vara bäst men inte klarar av det utan bara uppnår ett mediokert resultat i bästa fall. Och när man inte lyckas själv så kan man ju alltid racka ner på alla andra som lyckas bättre istället- och givetvis bakom ryggen på dem. Snöresbedömning är en sådan klassiker.
Även om jag är relativt “ny” så tycker jag att det inom mina raser är de bästa hundarna som sätts upp, de är bättre än genomsnittet och blir dessutom visade av sådana som vet hur de ska framhäva det bästa hos den hunden. Att det sedan ofta är samma kennlar som de hundarna kommer ifrån är kanske inte så konstigt om man har bra hundar. Att då förringa det långsiktiga målmedvetna avelsarbetet som ligger bakom med att hävda att det är uppgjort för att de känner domarna är riktigt tarvligt.
Men som sagt det stora flertalet kulturbärare är trevliga och fantastiskt generösa och hjälper gärna andra i stort och smått. Jag tror det också är människor som har fokus på det de gör och inte på vad andra gör. Och är man bra på det man gör och engagerad så är man inte rädd för att bjuda på sig själv och sitt kunnande. Och de sprider en positiv kultur runtomkring sig inte bara till sina valp/kattunge-köpare utan många fler! Och garanterat har de mycket roligare än de som bara letar efter fel och kritiserar andra.
Om jag själv en dag kommer att tillhöra uppfödarskaran så hoppas jag att jag kommer att lyckas tillhöra den sortens positiva kulturbärare. För vem vill vara en medioker småsint skvallerkärring
som inte lyckas….
Nu var det slut med märkliga reflektioner för idag här är några bilder på grabben med stort E som börjar bli en stor kille. 
När syrran snor översta våningen på kattklätterställningen blir det lite krångligt att ligga bra när man är en redig karl, storleksmässigt i alla fall.
En ny kattklätterställning finns i planerna framöver. Elvis är litegrann en oväntad surprise eftersom vi inte tyckte att han exteriört var bäst utan valde honom uteslutande för att han charmade oss från vett och sans, vi skulle egentligen ha en av töserna. Och så bra som han utvecklat sig så lär det gå bra för honom på utställning också, det blir spännande att se i maj, då blir den första.
Oavsett så är han en i särklass trevlig katt!
Jag var även tvungen att ta några bilder på Theo som är fotogenique om någon:
Don efter person han passar som ihop med tigermönstret….
Och när han spärrar upp ögonen finns det något av uggla över honom.
Husse håller också på att preparera för att det ska bli två prickar idag fyndade han största BIA-bäden för halva priset, så bra då kan vi ligga och titta på TV i den så får djuren trängas i soffan!