Koppelträning i parti och minut var det igår! Nyttigt och tröttande för fröken Isis som vackert sov sig igenom de två sista övningarna.
En av de andra kursdeltagarna tyckte att hon var så lugn att de aldrig sett en så lugn hund
och undrade om vi tränat henne på att slappna av så bra. Men det har vi ju inte utan har bara att tacka och ta emot sådan har hon varit från början. Och lugn är fel ord men däremot är hon bra på att slappna av när inget särskilt händer. T o m på valpkurs. Och däremellan är hon bland annat vild och galen som sig bör.
När vi kommer och mellan övningarna var det såklart passivitet det är alltså Isis stjärna på……
Sedan började vi med kontakt, då hunden ska söka kontakt med oss belöning och ner med godiset på golvet och varsågod. 
söker kontakt
varsågod
Det repeteras några gånger sedan börjar man vrida bort kroppen en fjärdedel från hunden så den får jobba för att få kontakt med ansiktet o s v. Till slut tar man några steg bort från hunden som då helst ska komma in via vänster och söka kontakt. Men där är inte vi med Fisen ännu.
Nästa övning var koppelträning där vi fick träna på att gå med slakt koppel. Absolut inget krav på fot utan bara slakt koppel och/eller kontakt.
När hunden drar så stannar man, väntar ut hunden , och bra vid slakt koppel eller kontakt. Sedan belönas hunden vid sidan och man jobbar för att ha kvar hunden där me dröst och tempoväxlingar, godis m m. Drar den iväg stanna vänta ut osv men alltid “fånga upp” och sträva efter att hunden går kvar vid vänster annars blir det lätt en jojo-gång. Fram i koppeländen, tillbaka in och få godis och iväg igen! och det vill man ju inte ha.
Isis på väg in till sidan.
Det här var ju kul!
och såhär bra kan vi vara….. ibland……
……några steg!
sedan bryter man efter en liten stund och säger varsågod då är det fritt fram att snoka och dra lite! Små korta pass typ mellan två lyktstolpar ute.
eftersom alla små hundarna var duktiga fick vi jobba med störning vi fick var sin skål som vi stoppade godis i sedan skulle vi få hunden med oss och gå förbi på ett avstånd som hunden klarar, belöna med godis och som avslut skicka hunden med ett varsågod på skålen.
Isis vänder snällt bort från skålen…..
faller in hos matte…..
och går snällt med förbi……
till ett varsågod då är det full fart till skålen.
Isis fattade galoppen på nolltid, d v s att hon skulle vändabort från det åtråvärda och följa mig, jag blev glatt överraskad. Inte ett försök att tjyva iväg utan hon gick jättefint till varsågod. Vilket ju inte var en lång sträcka men ändå.
Nästa övning var att störningen var en annan hund som man skulle passera.
Så nära som det går utan att hunden far iväg mot den andra. Även det funkade mycket bra!
Sedan tog strömmen slut för vår dam som somnade som en sten. De andra gick igenom lek och hur man ska leka, d v s lek med ett föremål som man själv kan hålla i, därefter blir man passiv och ser om hunden släpper då. Gör den inte det får man ge något gott åt hunden så den släpper. Då stoppar man leksaken bakom ryggen och väntar så att hunden lugnar sig hur mycket beror på hunden en del får man nöja sig med att de har alla fyra tassar i backen medan andra kan sätta sig. Då fortsätter man leken och med tiden stegrar man kravet på passivitet mer och mer till slut ska hunden kunna lägga sig ner för att sedan snabbt växla och varva upp till lek o s v.
Sedan fick vi hemläxa att betinga ett inkallningsord. Vi har redan ett, d v s det vanliga hederliga kom så då slipper vi det men får träna på annat.
Nästa begivenhet blir SDS årsmöte för mig men utan hund, jag ska inte ställa i Västerås.
