Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag hade ju planerat att glatt ställa ut varje helg under min semester i juli. Men en sak kan man vara säker på och det är att det aldrig blir som man planerat.

Sötaste fäller ju gräsligt med hår och kändes sladdrig i skinnet och knölig i huden under skinnet så att säga så vi tog oss en tur till veterinären med henne nu innan helgen.

Det visar sig att hon har hudinfektion, alltså inga öppna sår utan huden under är inflammerad. Det kan bero av många saker, insektsbett, hormonellt med mera men så länge det inte är återkommande behöver man inte leta efter grundorsaken. Hon hade för övrigt toppvärden enligt blodproven så då behövs det ännu mindre. Så nu är det en längre behandling med antibiotika och specialschampo och givetvis så är det karens på preparaten. Så det bidde inget Alfta och inget Piteå som jag anmält till och någon annan anmäler jag inte till förrän jag ser att det läkt ut.

Jag har redan betalat 1000 kr i år på anmälningsavgifter till utställningar vi inte kunnat fara på först kennelhostan och så detta. Och så hade det varit så kul när det börjat gå så bra för oss nu.

Men det är ju bara små förtretligheter egentligen, ställa ut hinner vi och då får vi mer tid att ha kul i skogen istället, passa på att spåra och liknande. Det finns ju mycket värre saker man kan drabbas av trots allt.

Min absolut sötaste hund!

Det är första gången jag råkat ut för detta men huden är ju det största organet enligt veterinär är det det vanligaste hundar kommer dit för d v s olika hudproblem. En del är givetvis småsaker och annat mer otrevliga saker. Så då fick jag lära mig något nytt för det visste jag inte.

Man får se till att sova på sina skatter (ett pipdjur och en plastflaska) så inte snorungen tar dem.

Mina prickiga och lurviga sover tungt efter en sen skogspromenad där de rusat i sand (alla utom Tim), vattenfyllda diken (prickarna) och såg ut som små lortgrisar när vi kom hem till det nyskurade golvet……..

Och lilla vattentokan söt som socker även hon.

Isis skulle bli kvar i skogen i det största diket, hon struntade att vi gick och lämnade henne där så roligt hade hon. Husse fick gå tillbaka och hämta lilla damen som rusade runt och plaskade av hjärtans lust i sin perfekta pool stor och lagom grund! Hon har alltid kul den hunden. och har inte läst samma böcker som oss om att valpar inte gillar att tappa bort flocken…………