….så blir hon religiös. Ett annat ordspråk som passar bra idag. Eller också är hon bara desperat. Ja jag skriver hon med flit också gillar inte hen-debatten!
Sötaste i djupa tankar på mat kanske?
Åter till den desperata fan så är jag den sortens människa som tror på det man ser eller kan bevisa. Följaktligen faller homeopati under kategorin av saker som jag har svårt för att tro på. men efter tips av en dam som själv haft dalmatiner med olika bekymmer och som hjälpt mig tidigare med goda råd och blomsterdroppar så tog jag kontakt med en homeopat. Jag fick tid hos honom dagen därpå då han faktiskt skulle vara i Sundsvall, han har inte sin hemmapraktik här men kommer hit ibland.
Luktar på blommor
Vad det gäller är givetvis Freja och hennes kroniska hudsjukdom. Eftersom traditionell medicin inte kan hjälpa henne så har jag ju inget att förlora. Mer än att jag möjligen blir blåst på pengar. Blåst (om än inte på pengar direkt men indirekt) har jag blivit av människor jag känt och trott mig kunna lita på så det kan knappast vara värre att bli blåst av en främling.
Normal dalmatinerfart
Oavsett så frågade han grundligt om sötaste beteende, utfodring och tillvaro samt såklart symtomen. Och han hävdade att detta går att få bort. Lilla cyniska jag tror ju inte på det förrän det sker och skulle det vara så desto bättre! Då övergår jag nog glatt till att prisa och förespråka homeopati kan jag lova………
Spanar på grannarna.
Utfodringen fick godkänt i alla fall han tyckte det var bra att vi gav henne den mat hon får.
Vi får medicinen hemskickad och om den är rätt för henne ska vi se vissa beteendeförändringar ganska kvickt, det tar längre tid innan det ska synas på pälsen. Så vi får se hoppet är ju det sista som dör. Allt här i världen kan man ju inte heller ta på vid närmare eftertanke. och så blir det återbesök om två månader.
Ett annat ordspråk som känns passande är “bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge”. I det här fallet passar det in på mina uppfödarplaner/drömmar som nu blivit undanstoppade i malpåse. Så får jag se om jag dammar av dem efter några år igen och vad för inriktning det blir i så fall. Eller om jag aldrig gör det det visar sig. Hundar kommer i alla fall alltid att finnas i mitt liv så länge jag orkar med det!
Och här är ett av de söta hinder jag har i mitt liv:
Elvis som helt sonika lägger sig på tangentbordet för att få uppmärksamhet!