Idag har fröken Fisen fått vara med på handlerkurs med Gerard O’Shea. mer detaljerat om vad man får träna finns under juli och augusti 2011 då jag gick samma kurs med Freja för den som vill läsa mer om det.
Bra är det även om vi sprang mindre än jag kom ihåg det blev bara 6521 steg. Ja vi är med i en stegtävling via jobbet så jag har stegräknare. Men det kanske blir imorgon vi får kuta lika mycket som jag mindes.
Isis och Freja är verkligen två helt olika individer. Freja fick ett otroligt sug och fart av att springa med andra hundar. Men inte fröken envis Isis inte. Nej det är väl inget kul att springa i flock tycker hon, så jag har svårt att få riktig fart och driv på henne. Det får jag inte heller hemma för den delen. Och det behöver hon verkligen då hon inte har bra rörelser i sig själv. Freja har ju fantastiska rörelser av sig själv och när hon då dessutom har sug att springa kan det inte bli annat än bra.
Så lika och så olika.
Men en likhet har de och det är att de är samarbetsvilliga och bra på att ha kontakt vid träning i alla fall, bägge två.
Så vad jag tar med mig från idag är:
– Att träna ännu mer på uppställning och hantering.
– Springa i fyra raka linjer i ringen, och börja med en för Isis med belöning i hörnen.
– Träna på att springa rakt upp och ner på domare.
Enligt herr O’Shea så kan även mediokra hundar med “rätt beteende” (framåtanda) lyckas väldigt bra så då får jag testa den filosofin på Isis i framtiden.
Bra kurs är det oavsett och man hör olika saker varje gång.
Isis fjäskar med gäster, det är ingen hejd på henne., hon är ett riktigt charmtroll.
När det gäller Freja så vågar jag knappt tro det men hon verkar redan vara bättre om än bara litegrann. Hennes rodnad i ljumskarna har minskat, den är svagare, mer rosa nu och hon kliar sig något mindre. Om det då beror på klorhexidinet eller foderbytet vet jag ej för tillfället äter hon Purina HA (hypoallergenic) som är baserat på majs och fisk men jag tänker gå över på Specifiks hypoallergenic som är baserat på ris och fisk men tyvärr hade de inte inne den på veterinärkliniken, men de har beställt.
Det lossnade många små sårskorpor också efter klorhexidinbadet. Här är en bild från 1a november:
Syns kanske inte på bloggen men man ser hud/bulor med små sårskorpor lysa igenom pälsen på rygg och hals samt framtass och gulheten (som nu är över hela henne) samt bulorna på särskilt lår och armbåge. Hon har ju blivit sämre i pälsen sedan vi inledde homeopatibehandlingen men inte markant utan det bara fortsatte utvecklas i samma takt som förr. Den har vi slutat med.
Men som tur är är hon pigg och glad ändå:
Och vill gärna leka.
Isis demodex verkar även vara på väg tillbaka igen nu är det bara den största fläcken på korset kvar och den har minskat. Sedan hoppas jag verkligen att jag slipper se demodex-spöket grina oss i ansiktet igen fler gånger. När jag skriver så så är det för att man ju inte vet säkert hur illa det kan bli, om det kan bli något som måste behandlas och som kan orsaka sekundära infektioner. Även om vi klarat oss från det än så länge.
Jag hoppas verkligen att detta är början på slutet på allt hudtrassel med prickarna för då blir allt så bra som det kan vara på hundfronten.
Belle är fortsatt gärna sällskapsdam åt snyggSalle men inget löp i sikte ännu!