Idag bidde det inga julköttbullar, vilket var min plan, utan det bidde en tur till veterinären. Efter att vi varit ute så såg jag att det var några bloddroppar på golvet och trodde att det var från Freja som löper och började torka upp dem men det blev mer och mer blod i sådana mängder att det inte var en löptik. Och fläckarna ledde mig till Isis som stod med blodet rinnande längs ena tassen. Det såg ut som om vi slaktat grisar inne i köket ungefär.
På med en kompress och trycka lite för att stoppa upp det och kunna se hur illa det det var, fick stopp på blodet så det bara sipprade lite och kunde sedan tvätta och titta efter.
Efter att blodet stoppats så det bara sipprar lite.
Det såg inte trevligt ute överst var det ett stort glipande v där jag kunde studera senor och muskler utan skinn på ingen direkt trevlig syn. Så jag ringde jouren som visst var upptagen och lämnade ett meddelande. Isis verkade inte alls ha ont av sitt uppskurna ben under hela tiden hon haltade inte ens.
Efter en halvtimme hade de inte ringt upp så jag ringde dem igen för det ska man göra enligt deras instruktioner. Då kom vi fram och fick komma på en gång. På väg ut till bilen började blodet rinna igen så jag högg tag i närmaste handduk så fick Isis åka inne i bilen bredvid mig medan jag snodde ihop handduken och höll den tryckt mot såret för att det skulle sluta blöda igen.
Och det gjorde det. Isis är alltid go och glad t o m hos veterinären och hon hälsade glatt veterinär Åsa som hon träffat en gång när hon var ittebiteliten valp som om de var gamla bekanta. Hon försökte även invitera en flat som var där till besinningslös lek.
Och givetvis behövde det sys det var det ingen tvekan om. Som tur var hade alla senor klarat sig oskadda men p g a den stora glipan så behövs ett drän för säkerhets skull. Det får vi gå och få borttaget annandag jul.
Och antibiotika samt smärtstillande och antiinflammatoriskt blev det såklart. Apoteket är inget bra ställe att vara på vid julrush det heller kan jag tala om om någon undrar man får ha tålamod och tålamod och ja gissa; tålamod igen.
Lilla Isis åkte hem groggy och illamående med ett vältråcklat ben.
Matte och husse åkte hem några tusenlappar fattigare jag vill inte ens veta hur mycket pengar som jag lagt på veterinären i år. Eller jag vet men vill inte tänka på det i alla fall!
Och visst är det lite synd om henne den lilla söta Isisen? Nu hoppas jag att resten av året blir totalt händelselös för vår del och att Isis ben läker som det ska!