Idag startade spårkursen för sötaste Freja. Och mig då.
Vi är totalt 4 ekipage och meningen är att vi även ska titta på varandras spår för man lär sig utav det också, så då kan man inte vara så många.
Det är både person- och viltspår, för aktivering då.
Först fick vi lägga ett kort bananformat spår med kort liggtid bara för att se hur hundarna spårar.
Man får vänta och vänta…..
Freja tog sitt spår nästan nonchalant och gick väldigt lugnt men fokuserat jag höll på att ramla baklänges av brist på drag framåt. Hon brukar ju tendera till att gå fort på spåren.
Alla vovvarna jobbade bra så vi flyttade oss till ett annat ställe och Freja fick ett spårområde där jag skulle lägga ett cirkelspår som korsade ett flertal stigar, i närheten av tätbebyggelse så det är många människor som rör sig i det området.
Sedan var det fikadags så att spåren skulle få ligga till sig optimalt är ju minst 1, 5 h men riktigt så länge väntade vi inte
…..och vänta och vänta.
Freja tog sitt spår snyggt och prydligt och jobbade riktigt bra. När hon skulle följa spåret över en bred stig blåste det samtidigt till så då gick hon upp med näsan och vindade och sedan ner med nosen igen på andra sidan. Hon fick jobba ordentligt för att ha koll på spåret i alla människodofter där och gjorde det jättebra. Lugnt och metodiskt i en helt annan takt än hon brukar. Även en gammal mormor kunde ha hängt med där och det är bra.
Och som man är hann jag fundera på om hon var sjuk men kom fram till att hon är faktiskt 1 år äldre numera. Hon är ju ganska cool överhuvudtaget, det är stor skillnad att ha med henne på kurs i jämförelse med Isis. Och i jämförelse med de unghundar som var med på kursen.
En herdehund hade problem med andra hundar och människor, gjorde utfall mot både folk och fä, p g a osäkerhet.
Jag lider med den stackars matten som är jätteduktig måste jag säga. Som sagt mentalitet kan aldrig värderas högt nog vid val av avelsdjur!
Freja tog det med ro och är väldigt lätt att ha med, det har hon i och för sig alltid varit. Det känns att hon är en vuxen dalmatinerdam nu.
Vad som är lite lustigt är att när hon är iväg på kurs, utställning e t c med mig ensam blir hon gärna lite förväntanspipig. Husse var ju med på de flesta kurser vi gick med henne och många utställningar och då pep hon inte alls. Ja möjligen om vi får stå och vänta länge. Så idag var hon väldigt pipig när hon inte jobbade men hon får väl helt enkelt vänja sig vid att vara med bara mig på kurs.
I hemläxa fick vi att länga på spårsträckorna och lägga på vinklar. Bra för då blir dete spår med alla hundarna i år har jag spårat väldigt lite och det är synd för det är en så bra aktivitet för alla hundarna.
Några bilder på mina prickiga damer:
Här satt Isis i soffan och hade koll på passerande katter, TV:n (jodå hon tittar på TV ibland) och mig när Freja helt sonika kom och tryckte ner sig i famnen på Isis. Isis min visar hur jobbig hon tycker Freja är…..
Dessa två gurglar aldrig om den andra kommer och lägger sig på dem medan Ville aldrig vill ha någon i närheten när han vilar.
Isis som spanar katter, bästaste leksakerna i hennes tycke.
Freja som också har lite kattspan.
Och slutligen Isis som ägnar sig åt gästfjäsk så att hon ska bli kliad på magen.
Så idag har vi haft en riktigt bra dag, det är jättekul för både folk och fä. Jag tror jag ska helt lägga ner detta med utställningar och hellre t ex spåra. Det har ju inte gått särskilt bra ändå med utställandet.