Jag har inte haft kameran med mig i skogen under hela sommaren. Så igår tog jag med den för att åtminstone ha några snöfria bilder att njuta av under vintern.
Eftersom älgjakten startar idag så kan vi inte gå där på två veckor nu utan får hålla oss närmare bebyggelsen så vi inte stör.
Isis på älgpass, redo för skogens konung. Image is everything, för i själva verket är hon ingen tuff älghund. Alldeles här i närheten hade vi en älg bakom buskarna tidigare i somras som Isis vittrade och studsade rakt upp och ner vilt skällande. Sedan sprang hon till matte som tyckte hon var en duktig hund för en dalmatiner som drar på älg vill jag inte ha.
Kanske bättre att satsa på fåglar? Här var det inga fåglar utan Isis som granskar taket till älgpasset, hon ser jämt allt och granskar jämt allt. Så hade hon också väldigt höga värden på nyfikenhet på BPH:t och det stämmer. Har aldrig haft en hund som uppmärksammar allt på det viset som Isis gör.
Vi tar älgpasset vi istället, för vi brydde oss inte om älgen i buskarna coola jyckar som vi är!
Skogens kung må vara älgen men den här damen är skogens drottning. En liten stenget som jämt hoppar upp på stenar och allt man kan hoppa upp på.
Syrran hoppar man såklart också på, Freja med gummiansikte?
Min sötaste som mår bra mycket bättre nu “gumpen” läker bara bra.
Och Ville som delar Isis intresse för att hoppa på stenar!
“Kosläpp” med glada lyckliga hundar och en vacker vy. Behöver man egentligen ha så mycket mer för att känna sig lycklig?
Just ja jag glömde, heter man Isis så behövs också lite dikesränning i vattenfyllda diken för att lyckan ska vara maximal!