Att ha en hund som är lite
svårtränad, eller ska jag säga svårbelönad, är en utmaning. Isis brukar
ju bara vilja träna väldigt korta stunder (sekunder) ibland sedan går
hon iväg. På kurs lägger hon bara av oavsett belöning. Utom när det är
agility då tar hon
både godsaker och leksaker.
Här får man alltid det klassiska
rådet av andra att det beror på värdet av belöningarna. Ja med ryggbiff
fungerar det ju bättre så kanske det är så, vad vet jag. Men även
leverpastej ratas mellan varven.
Lek har över huvud taget inte varit särskilt intressant för henne. Hon
har glatt släppt lös med Freja när hon var ung och lekt med leksaker och
dragkamp men inte med matte. Inte förrän nu. Efter att hon fått springa
efter flytleksaker i havet då har de leksakerna
ett oerhört högt värde för henne. Matte har väl inte heller varit så
bra på lek förut, Alwex har jag lekt med på ett helt annat sätt ända
sedan han var ittebitteliten trots att han från början inte var så
intresserad av lek. Men det går ju att träna upp med
de flesta hundar.
Sedan har vi s k sociala belöningar
som jag inte tror på. D v s klapp muntligt beröm m m . Att jag som
förare ska vara en belöning. Men jag läste en artikel om att leka med
sin hund d v s ställa sig på alla fyra böja sig
ner på armarna och sedan leka fysiskt på alla fyra med hunden och
avsluta med att slänga sig på rygg för att låta hunden göra vad den vill
med en.
Det var jag ju tvungen att testa
såklart och upptäckte att Isis fullkomligt älskade det. Hon klämmer in
sig under mig buffas och knuffas och är toklycklig.
Så idag provade jag att använda det i träningen med. Jag tränade sitt
kvar medan jag går runt i 5×4 pass, d v s 5 snabba repetitioner en
liten kort paus och så 5 ggr igen. Idag använde jag godis och avslutade
femte gången med att krypleka med Isis och Eureka!
hon stannade kvar och ville träna hela passet! Hon verkligen älskar att
knuffa och buffa och sedan slänga sig ner bredvid mig på rygg när jag
gör det och avsluta med kel. Det är förvisso en social belöning och
förvisso älskar hon det. Så om det håller i sig
få jag ju revidera min syn på sociala belöningar. ……Men hon har ju
också visat i spåren att hon blir överlycklig när man i tillägg till
ätbara belöningar applåderar och har sig. Ja varje hund är unik och det
är hunden som avgör vad som är bra belöningar. Lätt
att säga men svårare att utöva.
Även med Alwex har jag testat det
och han går i gång på det så mycket att han går fullständigt bananas så
jag kan inte leka lika mycket med honom mellan momenten. Men bra att ha
och ta till om jag behöver köra igång honom.
Ville tyckte vi kunde leka med leksaker inblandade också han har ju alltid älskat det.
Annars är det som vanligt vi
fortsätter med vår spårgrupp, alltid lika vidrigt att kliva upp klockan
halv sex för att sedan ge sig ut i skogen och lägga spår men alltid lika
kul när man väl är där och kommer hem med nöjda
hundar. Och alltid lika kul att höra andras kommentarer om hur ens
hundar arbetar och att själv se hur andra hundar arbetar i spåren. En
sak jag är väldigt nöjd med är deras fart i spåret ingen av dem dånar
fram som kanonkulor och i regel jobbar de koncentrerat
och bra i spåret. Jag behöver fortsatt jobba mer på markeringarna av
spårapporterna.
Med Alwex går jag fortsättningskurs
i rallylydnad där vi jobbar med alla skyltar i nybörjarklassen. Han har
gått framåt jättemycket även om vi inte är tävlingsklara ännu men det
har jag inte bråttom med alls.
Bilderna är från i helg, otroligt att det är tredje advent och vi lever strandliv.
