Idag
började jag och Alwex dagen med extraträning på stället vi går kurs på.
Det finns extra fria träningstillfällen 4 ggr/vecka.
Jag valde att träna på pinnen, fokus samt stenen. Det var många fler hundar än vanligt och många okända så det är nyttigt.
Idag var han väldigt fokuserad och behöll kontakt m m väldigt bra trots
okända hundar som tränade nära. När jag körde stenen tredje gången
(tränar i pass om 10×3 med småpauser emellan och en längre efter) så var
han rejält trött i huvudet och hoppade och studsade på stenen. Så det
hade nog tagit på honom att träna med alla runtom idag. Så jag avslutade
med att se till så han lyckades trampa runt lite så han fick avsluta
med att lyckas. Nästa gång ska jag ta med Hippe och Ville så de också
får lite träning. Alwex är väldigt duktig tycker jag med tanke på att
han är i värsta slyngelåldern nu och det ändå går så bra att träna med
honom. Han har mer koncentrationsförmåga än min vuxna prickiga dam .
Hundar är individer och jag måste verkligen le åt alla som hävdar att
det är tränaren och inte hunden det beror på. Jag märker en stor
skillnad mellan pudlar och dalmatiner generellt vad gäller uthållighet
att träna och förmåga att hålla fokus. Man får anpassa sig efter hunden
helt enkelt och se till så den har kul.
Igår har jag kört spårapportplockning, pinnplockning som jag säger.
Först genom att gömma apporter i trädgården som de får leta efter och
plocka upp= klick och belöning. Jag har tidigare börjat från början med
att lära dem hålla spårapporten och plocka upp inomhus men det brukar
jag inte repetera. Alla plockar upp apporterna fint i trädgården men det
är mycket svårare att göra det i spåret när man har suget efter att
fortsätta spåret, Ville plockar aldrig upp dem, bara duttar med nosen
och det belönar jag honom för. Han är så spårsugen så det är bra nog för
honom.
Isis markerar tydligt med att stanna och peta ordentligt på dem ibland
plockar hon upp dem . Och Alwex ha en helt egen spårmarkering han
krafsar runt med apporten. Men ja det är ju tydligt……Han är den som
också är mest intresserad av apporterna och inte fastnar i att spåra.
Så alla fick 50-60 meter långa spår med 8-apporter i. Det blåste
kraftiga sidvindar så det var inte enkelt för det. Ville tog alla
apporter, Ibbi tog 6 och Alwex 5. Bägge gick bitvis vid sidan av p g a
vindarna därför de missade apporterna. Visst kan man välja att stanna
och hålla emot så att hunden går tillbaka till spårkärnan men jag tycker
att det ‘är bättre att de lär sig det själva genom att upptäcka att det
inte finns några apporter = belöning i kanten av spåren. Men alla
jobbade på bra så jag är nöjd med det och de verkade också vara nöjda
trots väldigt korta spår.
