“Äh det här går inte bra alls så jag ger upp min dröm” för att
citera Mikael Tornvig. (En man jag gillar att höra på morgonen på
radion bland annat och som har en massa härliga åsikter.)
Jag har egentligen bestämt mig för att ge upp min livslånga dröm om
att föda upp dalmatiner. Efter att försökt skaffa mig avelstikar × 3 där
det bara gått åt pepparn så ids jag inte mer för att använda ett
norrländskt uttryck.
Dessutom har jag blivit oerhört luttrad över hur uppfödare
gömmer problem i sin avel och glatt kastar skit på andra uppfödare, sina
valpköpare m m. Förvisso finns det väldigt ärliga uppfödare också och
det är ju dem man borde fokusera på om man nu ska säga något alls i det
ämnet.
Jag har egentligen också bestämt mig för att ge upp
dalmatiner-rasen överhuvudtaget. Av många skäl. En är mina egna dåliga
erfarenheter av rasen som gett mig så mycket besvikelser så det väger över det som varit bra och att man
inte är särskilt öppen med de problem som finns i rasen.
Jag har hört av flera uppfödare (nu menar jag inte mina nuvarande) vilka urusla
valpköpare de har, hur jobbiga valpköpare är. Förvisso finns det hemska valpköpare men jag brukar undra om de någonsin känner ansvar
eller sorg över valpköpare som sliter med en sjuk eller jobbig hund. Som
förmodligen inte alls blev som den valpköparen drömde om. Eller om man
helt enkelt slår ifrån sig med att det beror på ägaren. 
Men ändå kan jag inte låta bli att studera gjorda parningar
i rasen och känna hur hjärtat hoppar till vid vissa kombinationer. Ibland av
intresse och ibland i stilla undran hur tänkte man här…
Fast jag tror inte heller på att ödsla tid på sådant som
inte fungerar, vad det än gäller, och det har det ju inte gjort för mig
så innerst inne är jag inte sugen på att försöka mer. Så jag har gett upp. Även om det inte är lätt. Eller betraktas som något bra heller.
Kanske för att jag gett upp uppfödningsdrömmen som det suger mer i lusten att tävla i något med hundarna. Jag borde egentligen också kunna ge upp mina tävlingsambitioner med
hundarna och bara ha dem som sällskapshundar. Det är de ju ändå men jag
kan inte låta bli att leta efter grenar som kan fungera för mina hundar.
Eller jag kan begränsa mig till att säga hund eftersom Ville är för
gammal och Ibbi ja hon är bara Ibbi.
Det har förvisso egentligen inte varit någon dröm direkt
för mig men det finns där. Därför att jag är en människa som gillar att
prestera och uppnå saker. Kanske inte sådana saker som att ha årets
vackraste hem men på många andra nivåer…..
Fast å andra sidan så gör ju det så hundarna har ett
roligare liv också eftersom jag aktiverar dem med kurser och träning och
annat. Så jag får nog fortsätta att odla den ambitionen i lagom dos det
behöver jag inte ge upp.
Det får bli en utmaning att hitta aktiviteter de gillar helt enkelt och utveckla det. Och kanske i framtiden kunna tävla lite också…
En aktivitet de alla gillar är spår. Nu är det ett tag
sedan vi kunnat spåra med hundarna p g a vädret men idag var det dags
för spårgruppen igen.
Hundarna var taggade som bara den och jobbade jättebra
allihopa. Ville fick som vanligt 16 pinnars-spår som vi går i par och
växlar vem som går först efter halva spåret. Han var klockren fram till
växlingen sedan vet jag inte om han trodde han var klar.
Alwex hade 4 pinnars-spår med leksaker också och han var
jätteduktig och så fokuserad med nosen i spåret och går verkligen efter
spårapporterna. Märkligt nog struntar han helt i leksakerna i spåret.
Han var uppenbart besviken när jag sade att det var slut vid sista
apporten. Han ska få 8- pinnars-spår nästa gång.
Ibbi jobbade också bra och fokuserat så hon ska också få
lite längre spår nästa gång. Det är kul att se hur hon utvecklats från
att knappt kunnat ha fokus på spåret och varit allmän vimshjärna till
att spåra så noga med tydligt fokus på apporterna och med störningar som
folk bakom en och andra hundar i närheten. Plus att hon gillar det så
mycket.
Som vanligt var det fika och utvärdering efteråt. Jag
avskyr att stiga upp så tidigt på lördagsmorgnarna men är lika nöjd varje
gång jag kommer hem efter spårningen och det viktigaste av allt; det är
hundarna med!
Om.några veckor blir det en spännande endagarskurs för mig och Alwex i inlärnings – och belöningsteknik det ser jag fram emot !
