Nyårsfirandet är överstökat och för vår del var det ett lugnt firande hemma med hundarna. Och god mat och dryck såklart!Här sköts en hel del raketer men mest vid 12-slaget så det var helt ok tycker jag. Även om jag inte har raketräddahundar hade jag gärna varit utan detta smällande, man vet ju aldrig om något händer!
Isis som tigger ost på nyårsafton, det var en riktigt god ost.
Relaterat till det kom jag på att jag inte skrivit något om den föreläsningen jag var på som just handlade om behandling av hundar så det är väl lämpligt att göra det nu:
I september var jag på en
intressant föreläsning ”När träning inte räcker” med Milene Wallin. Milene
arbetar med hundar; träning, TTouch och beteendeutredningar. Mer om henne kan
ni läsa på hennes hemsida www.milenewallin.com. Eftersom jag inte har de utbildningar hon har i
ämnet kan jag mycket väl ha missförstått vissa saker.
Exempel på olika problembeteenden
hos hund kan vara; aggression, extrem reaktivitet, ljudkänslighet,
rädsla-fobier, tvångsbeteenden samt separationsångest.
Hennes föreläsning
handlade om att använda läkemedel (eller när man inte ska det) vid beteendeträning
av hund. Läkemedel ersätter aldrig träning men kan vara ett nödvändigt
hjälpmedel i vissa fall. De enda som kan skriva ut sådana läkemedel är
veterinärer.
Första steget i arbetet
med beteendeträning är en analys av hundens vardag och situation. I den
analysen bör man också tänka på om hunden verkar behöva veterinär. Man ska
alltid starta med att se över hundens vardag så att den får den aktivering som
den rasen behöver, först därefter är det meningsfullt att påbörja träningen.
Efter regelbunden och dedikerad träning skall man kunna se framsteg d v s
resultat av träningen. Om resultatet uteblir då kan man fundera på att hjälpa
till med medicinering. Träningen skall så klart fortsätta eftersom läkemedlen i
sig själv inte är lösningen.
Om resultaten uteblir kan
det bero av många faktorer. Ofta är det stress, det kan vara stark stress i
just de situationerna eller en kronisk långvarig stress. Extrem rädsla eller
aggressioner kan också vara svåra att påverka med bara träning. Beteenden som
har sin bakgrund i något sjukligt eller när hunden har två eller flera
problembeteenden samtidigt som separationsångest och ljudrädsla är också sådana.
Milena berättade om
signalsubstanser i hjärnan som är viktiga för hundens välbefinnande och
balans. De är i stort sett samma som för
människorna d v s seratonin, dopamin, GABA och endorfiner, och har samma
påverkan på känslolivet som människor. Precis som för människor orsakar kronisk
stress hos hundarna att adrenalin, noradrenalin och kortisol frisläpps men
eftersom stresspåslaget ligger på hela tiden så återgår inte nivåerna till det
normala och den långsiktiga påverkan är att nivåerna av seratonin etc sjunker
vilket orsakar obalans, hunden mår inte bra och är inte i balans. Även
inlärningsförmåga och andra hjärnfunktioner nedsätts. En stressad hund har
svårt för att lära sig, den kan helt enkelt inte det.
Tester på möss visar att
även mild kronisk stress sänker seratoninnivåerna och mössen blir aggressiva
och deprimerade.
Hos hundar kan man se att
stress som orsakar sjunkande seratoninnivåer leder till mer aggression, mer
reaktivitet och utfall, ökad känslighet för beröring, sämre sömn och
depression.
I dagsläget finns en del
kosttillskott som ibland kan vara till hjälp vid stress/problembeteenden.
Kosttillskott kontrolleras inte av några myndigheter på något vis medan
läkemedel kontrolleras och godkänns av läkemedelsverket.
Kosttillskotten
innehåller Tryptofan som är ett ämne som sedan ska omvandlas till seratonin i
kroppen. Men om kroppen producerar seratonin eller inte beror av en mängd
faktorer varför det inte är säkert att ett tillskott kommer att öka
seratoninnivån. Tvärtom finns studier som visar att lätt stressade hundar inte
förändrades beteendemässigt eller i kortisolhalter vid tillsats av tryptofan.
Sedan finns Zyklene och
en studie som visade att ges det vid enstaka tillfällen reducerar det inte
rädsla men vid långtidsanvändning finns vissa svaga bevis för att det kan
hjälpa.
Och slutligen finns
Adaptil där det finns vissa bevis som tyder på att det kan fungera vid låg
stress/oro.
För samtliga dessa
receptfria medel finns hundägare som upplever att hundarna blivit hjälpta och
andra som inte alls blivit det. Det skadar ju inte att prova dessa preparat men
är inget hon själv använder till hundar i sitt arbete.
I tillägg finns Melatonin
som kosttillskott men Milena rekommenderade inte användandet av det till
hundar.
Sedan gick hon över till
att tala om läkemedel.
Det första man ska vara
medveten om är att en hund som har ont eller är sjuk påverkas av det i sitt
beteende. Därför måste man först utesluta att det finns en sådan bakgrund innan
man ens funderar på att sätta in medicinering för träning av beteende.
En läkemedelsgrupp är
benzodiazepiner som är narkotikaklassat. Milena rekommenderade inte användandet
av det utom i väldigt sällsynta fall eftersom det är så mycket risker med det.
Fall som kan vara aktuella är på t ex nyårsafton vid extrem ljudrädsla men då
skall det vara typ Xanor som inte innebär att hunden ”drogas”. En fördel med
detta är att hunden får en ”minnesförlust” så den kommer inte att minnas att
den blivit rädd även om man ger detta en stund efter att hunden hunnit bli
rädd. D v s rädslan byggs inte på.
Hon använde sig i
huvudsak av antidepressiva läkemedel. Jag tänker inte ge mig in på att förklara
hur det fungerar men det kan ju vara intressant att veta att vissa läkemedel
finns som kan användas på hundar och där finns t ex :
Clomicalm som ofta
används vid separations-problem samt sterotypier/tvångsbeteenden.
Fluoxetin som kan
användas vid aggressioner explosiva stereotypier/tvångsbeteenden i kombination
med separationsproblem.
Vid ljudrädsla kan bland
annat Fluoxetin, Alprazolam (Xanor) eller Sileo vara till hjälp. De fungerar
olika och vad som passar en hund behöver inte vara lika bra för en annan.
Milena varnade för att
använda Acepromazine som däckar hunden men den är fortfarande medveten om vad
som händer och upplever ljudrädslan men kan inte göra något åt det varför en
hund kan bli ännu räddare om man använder det.
Sterotypier (CCD) eller
tvångsbeteenden kan vara genetiska eller inlärda (under- eller felaktivering).
Det är alltså hundar som t ex maniskt jagar sin svans, snappar efter osynliga
flugor m m.
Eftersom det är genetiskt
är det också rasbetingat, dalmatiner och pudel tillhör inte de raserna.
Även där finns ett
flertal val när det gäller vilket läkemedel som är lämpligt beroende av
grundorsak till problemet som fastställs med hjälp av veterinär. Fel val av
läkemedel kan förvärra beteendet. Men just denna sort av problembeteende kräver
oftast läkemedelsbehandling för att hunden ska vara träningsbar.
Det var en sammanfattning
från en väldigt intressant föreläsning som gjorde att jag fick insikt i en hel
del nytt.
Vad gör då jag som har en
hund med beteendeproblem? Vänder mig till närmaste veterinär och ber få något
läkemedel som nämns här utskrivet? Givetvis inte, utan sök hjälp.
Har jag en hund med
aggressionsproblem är det lämpligt att starta med ett veterinärbesök för att
hitta eventuella skador eller sjukdomar. Ett fysioterapibesök kan också vara
väldigt bra att komplettera med. Även då behövs träning oftast för att
beteendet hunnit bli inlärt.
Även för övriga problem sök
hjälp hos en duktig tränare/hundpsykolog som är utbildad i sådana saker som
inlärningspsykologi, etologi etc. Som vet hur s k motbetingning och liknande
träning sker. Kolla upp vilka utbildningar de
har för att undvika ”hemmapsykologer” som kan förvärra hundens beteende. Det är
alltid träning som är nyckeln och eventuell medicinering bara ett hjälpmedel.
Rent generellt går ren
skotträdsla oftast att träna bort. Åskrädsla är svårare då det är mer än bara
ljudet som skapar rädslan men man bör ändå börja med att träna bort ljudet (med
hjälp av en tränare).
Så sammanfattningsvis går
det mesta av problembeteenden att få bättre med hjälp av rätt sorts träning!
Tyvärr går de sällan över av sig själva och inte heller av att man använder sig
av tveksamma träningsmetoder .
Ett lästips för de som
har rädda hundar är boken Blygerhundar av Jessica Mann.