Water treadmill

Eftersom lilla fröken har en gnag-period just nu säkert beroende av att man får lite överskottsenergi när man inte får gå sina långpromenader så har vi köpt lite ben åt henne. Och pudlarna såklart. Freja är lite rolig för jag är inte van vid hundar som står och tuggar ben. men det gör hon ibland!

Alla sätt är bra utom de dåliga.

Men idag var det dags för första passet i vattentraskaren så benen fick bli kvar hemma medan vi stuvade in oss i bilen och for till stan. Här är en bild som jag tror Wildas matte Annki känner igen:

Just det här med att de hänger upp överläppen på gallret hade Wilda en bild på
tidigare. Undrar om de är släkt??

Väl hos hundgymet var Freja inte alls glad hon var hos veterinären trodde hon och ville bara fara hem och helst inte prata med Kerstin som hundfysioterapisten heter. Och ta godis av henne nä för tusan det var säkert förgiftat. Trots att vi har en bra veterinär, han har underbart handlag med djur, som vi haft att göra med länge, ända sedan vi flyttade ner så gillar hon inte veterinärbesök mer. Även om det ändå går bra så märks det att det inte finns med på dagordningen över roliga saker som Freja gillar.

Men först fick hon bli igenomklämd och sedan var det dags för “vattentraskaren”:

Ser nästan ut som ett avancerat tortyrredskap eller?

Vi fick hjälpa till att putta in en lite ovillig Freja som fortfarande var hos veterinären. Man stänger luckan baktill givetvis och fyller på vatten underifrån. Det blåa är ett gångband som man sedan sätter på. I början var det lite kymigt först var det bara lite vatten och så fick jag stå framför och locka så hon skulle börja röra sig på bandet och inte bara åka bak med det. Allt eftersom fyllde Kerstin på mera vatten och faktiskt efter ett tag tyckte Freja det var jättekul, svansen gick glatt!

Man ser att hunden får lyfta på benen högt i skritt nyttigt för ryggen!

Men matte det här var ju inte dumt alls!

Freja pratar lite med Kerstin som står utanför. Eftersom det är plexiglas så verkar inte hundarna känna sig instängda heller. Och tydligen brukar de börja tycka om det fort, Den mest motsträvige hade det tagit fem gånger innan han glatt klev in i vattentraskaren!!

Efter det var hon inte längre hos veterinären utan som vanligt och hälsade glatt på Kerstin – å är du också här, dig har jag inte träffat förut, och vilket gott godis du har, och for runt i rummen.

Sedan fick matte och Freja åka vibrationsplatta, den slår ganska rejält kan jag säga men Freja gillade verkligen det också och höll på att somna! Jag kanske får en flera år yngre och fastare bak på kuppen om jag får fortsätta åka med henne….

Så länge hon äter antiinflammatoriskt som ju också är smärtstillande blir det fortsatt korta koppelpromenader för att inte överanstränga muskeln. Sedan får vi sakta börja öka på och märker vi av något så får man minska igen. Två gånger i veckan blir det vattentraskning och vibrationsplatta. Bra då sätter hon säkert andra muskler också!

Spännade att se hur det verkar ha tagit på henne imorgon.