2020 på något vis låter mycket. Jag minns när jag gick i lågstadiet och vår fröken pratade om millennieskiftet , d v s år 2000, hur långt bort det kändes och då skulle man ju vara gammal över 30 år…..Och nu är vi 20 år förbi det! Tiden är verkligen som en flod som sveper med sig en.
Och i strömmen som detta år utgör så har jag såklart planer för vissa målsättningar och aktiviteter på hundfronten så. Jag har märkt att om jag skriver ner det så händer det mer än om jag inte formulerat vad jag vill ha fokus på. Det hjälper en också att välja bort sådant som man inte ska göra för man kan inte hålla på med allt. När jag tränat agility mer fokuserat med Isis även hemma (i form av hoppteknik etc inte hela banor) så har vi gått fram väldigt mycket bättre än tidigare.
Om jag börjar med min oändligt söta Ibbi-hund som älskar familjen men inte alltför många andra människor och som också verkar älska sin agilityträning så är det ganska lätt. Vi ska fortsätta med agility, träna som för att tävla, även om vi inte kommer att göra det, och när det åter är lite ljusare ute m m så är det fortsatt slalomet jag vill att vi ska bli så mycket bättre på.
Jag själv vill bli bättre på tydlig handling. Vara ett stöd för hunden.
Min lilla rödtott (eller numera blonda kille) som älskar att träna det mesta hemma med mig, eller i skogen eller på promenaderna men inte på kurser med skälliga, stökiga hundar e t c vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Trots att de får köra sina sök en och en väl åtskilda, blir han väldigt lätt störd av ljudliga hundar runtom, då vill han ha koll. Nosework och lydnad är som sagt kul. Så min målsättning blir väl att klura ut hur och vad jag egentligen ska träna med honom. Kanske invänta utesäsongen och prova noseworkkurs då?
Hemma kan jag givetvis träna både Nosework och lydnad.
Och sedan så har vi min lilla Helga, alias Älga. Som ibland påminner mig om en älgkalv på något vis, jag vet inte riktigt varför. Jag har det intrycket av att hon är lite klumpig i mitt huvud men när jag ser henne röra sig i skogen och ta sig fram över stock och sten så inser jag att det är hon verkligen inte. Som älskar att springa, som älskar att skrämma upp kråkor på stranden. Som ännu är mycket av ett oskrivet kort eftersom hon bara är 7 månader. Det är en av de saker jag ser mest fram emot att se hur hon mognar och blir i huvudet under detta året. Men innan dess är det ju en unghunds- och slyngelperiod att gå igenom…..
Vi ska ju som sagt göra BPH med hela kullen och det blir spännande. Dels att få henne beskriven, få veta mer om hennes personlighet men också syskonen så vet man lite mer om vilka mentala egenskaper som kan nedärvas. Och såklart ska jag röntga höfter och armbågar på henne för jag har en känsla av att vi kommer att hamna i agilityträsket med henne också med tiden 🙂 Även annars tycker jag att det är bra att känna till ledstatusen.
Och givetvis är det också intressant ur avelshänseende.
Mitt fokus annars är att ställa ut henne några gånger under året. Hon blir ju junior just innan utställningssäsongen börjar och jag tror hon är den sortens hund som behöver en hel del tid på sig för att bli färdig i kroppen så jag kommer inte att flaxa långväga runt. Utan min målsättning är att hon ska “lära sig” utställningsrutinerna och ha kul i ringen främst. Att vi ska bli ett ekipage även där så jag lär mig att visa henne på ett bra sätt. Att hon ska kunna slappna av i sådan miljöer när inte vi ska göra något men det är nog faktiskt ett mål vi redan uppnått för hon är väldigt bra på att koppla av när inget händer på kursen o s v. Men viktigt att ha med sig det för energiska hundar som dalmatiner. Det är sällan man har problem med att de är för slöa direkt.
När det gäller kurser så blir det kombinerad rally/agilitykurs efter att denna lydnadskurs är slut. Jag kommer även att satsa på lite utställningsträningar/kurser.
Och av och till får vi allt se till att spåra lite, det är en bra aktivitet som jag inte vill tappa bort! Och då har vi allt det vi gör under året känns det som.
För egen del är det mentalitetsbiten jag vill utvecklas ännu mer inom så jag får ta mig i kragen och gå fortsättningskursen!
Och självklart är det ju ett mål att både jag och hundarna ska ha kul i våra aktiviteter och träningen, det är ju det som är hela grunden för att vi ens ska vilja göra det.
Jag hoppas att alla haft ett bra nyår, här var det ganska lugnt i huvudsak smälldes det runt tolvslaget och ingen av hundarna är rädda. Men man vet aldrig så jag firar alltid nyåret hemma och går bara promenad ute i skogen för att vara säker på att slippa fyrverkerier. Sedan är det bara rastning på tomten som gäller på nyårsaftonen när det väl blivit mörkt. Tuggben och frysta kongar stoppade med mjukost och leverpastej fick hundarna sedan inför tolvslaget och det var populärt. Jag hoppas att våra nyårsaftnar fortsätter så och lider verkligen med dem som har fyrverkerirädda hundar, det måste vara fruktansvärt och särskilt om man bor i större orter där det kan smälla hursomhelst och där det är väldigt mycket fyrverkerier vid midnatt också.
Men även nu i år 2020 vill hundarna ha kvällsmat precis som förra året, så då är det bäst att ordna det!