Ni som följt bloggen under en längre tid vet att Freja dels blev döpt efter en massa Freja-lastbilar på en parkering som vi passerade på vägen hem med henne. (Och dels den norska chokladen!).
Vi är inte lika bra på transporter som lastbilarna men såhär transporterar vi oss på våra skogspromenader:
Balans på betongpelare, Freja far som en rem efter den till husse som väntar i slutet.
Hurvigt är det nu och jag vet inte om det går att se på den nedkrympta bilden men fröken har faktiskt rimfrost i ögonfransarna!
Eleganta krumsprång?
Man ska inte fotografera hundar ovanifrån det blir aldrig bra
Men jag lyckas jämt att göra det med jämna mellanrum………Och särskilt misslyckat blir det med sådana intelligenta uttryck som Freja har på bilden.
Medaljens baksida och till och med en hundbak kan se glad ut!
Och baksidan är det som vissa fräcka pudelherrar passar på att ta sig friheter med…..
Damen spejar intresserat långt bort över markerna….
Och här måste hon verkligen sett eller hört något intressant t o m svansen står rakt upp.
Sötaste Freja som alltid värmer mitt hjärta!
Och min trasselsudd också en hjärtevärmare, som blir alldeles skräpig och grann i skogen:
Samt Theo som är vacker och välborstad alltid!
Och fast jag inte vill det så börjar vintern obevekligt krypa närmare:
Men det blir trevligt nu med alla ljus till advent!