Freja lyckades överraska mig mycket idag. Hon har ju bara gått personspår i år men igår kväll lade jag ut viltspår åt Ville och tyckte jag kan lika gärna göra det åt alla hundarna så kan jag gå ett personspår med Freja om hon inte vill.
Jag visste att det var en tuff utmaning för henne eftersom spåret var över 12 timmar gammalt och hon har bara gått 2 timmar gamla spår som mest ännu. Och i ett område med mycket folk och fä.
Tim lollade på i spåret och det var nog mer tur än skicklighet att han lyckades följa spåret till slutet han vek av men hade sådan tur att jag lagt en vinkel så han sprang på spåret igen.
Ville tjorvade mycket idag för att vara han. Men till älgklöven kom vi till slut och den försökte han gräva ner så det är säkert en tillräcklig markering
Han gillar inte klövar alls så nästa gång ska han få en annan belöning under klöven.
Och Freja då som jag inte ens var säker på skulle ta upp spåret. Förra året var hon inte särskilt förtjust i att viltspåra hon gick förvisso spåret men sakta och utan särskilt driv framåt. Personspår var betydligt roligare tyckte hon,
Nu plockade hon upp det utan bekymmer och spårade på med svansen glatt viftande. Det syntes att hon fick jobba för att följa det och klev av på ett ställe. Vi hade en fin-fin störning vid sidan av spåret en död skata! Men hon inspekterade bara den och sedan letade hon reda på spåret igen och fortsatte. Jag höll på att sätta mig baklänges av förvåning, alla som har dalmatiner vet nog att ett kadaver=fest för en prick!
Vinklarna klarade hon utan vidare, det svåraste var när jag korsat en stig lite snett.
Och förra året var inte hon heller särskilt förtjust i älgklövarna, de var nog mest suspekta. Men nu plockade hon glatt klöven och bar den hela vägen tillbaka till bilen, duktig tjej! Så jag får väl viltspåra mer med henne också men först ska hon allt få vänstervarva innan vi börjar med viltspårprov med henne.
Och så här nöjd var fröken när hon kom hem till husse efter sitt lyckade spår! Och nu sover hon som en död medan man som vanligt inte märker på Ville att han jobbat. Han blir aldrig trött av att spåra den hunden, han har visst inte läst samma böcker som mig.
Och tur att det finns uppfödare som fixar saker man missat! Jag hade missat att Norsk Dalmatinerklubb också har utställning den helgen vi ska till Tromsö men det hade Frejas uppfödare koll på så vi är med på den också. Så det blir hela tre utställningar på en gång!
Några bonusbilder på Belle, hon har grovnat och börjar se vuxen ut nu i ansikte och kropp.
Och så ett uruselt fotografi men hon ser så härligt tokig ut:
Och här syns också vilken vacker blå färg hon har på ögonen.