Tredje gången på viltspårkursen och idag fick jag börja med att lägga ett spår som var ca 300 meter med två vinklar och tvärsöver en skogsväg. Det var vårt reservspår.
Sedan fick Ville sig en riktig utmaning ett dygnsgammalt (24 h) spår med bara blod, inget släp och vinklar. Utmaningen bestod i att det varit skyfall tyvärr, inne Sundsvall var det översvämningar på gatorna av allt vatten och det var däråt vi var och spårade. I Matfors befann vi oss i utkanten så vi fick inte alls lika häftigt regn.
Vi provade det spåret ändå och Ville fick verkligen jobba. Uppenbart var vittringen väldigt urlakad på sina ställen för han fick ringa runt hela tiden för att hitta vidare och hade det inte varit för att spåret var snitslat så jag kunde hjälpa honom med att leda tillbaka honom en gång så hade han kanske inte klarat det. Men han jobbade verkligen hela, hela tiden och tappade inte sugen trots att det var så svårt! Han har visst både motivation och ork! Jag blir återigen lite imponerad över denna hund.
Och man får leta och leta……
Efter fikat, då spåret legat en stund så fick han gå reservspåret också eftersom han var piggelin.
Det var inga bekymmer och att korsa vägen var inget som ens märks på honom.
Min utsikt bakifrån på en koncentrerad Ville som spårar på.
Efter dessa två spår kände han sig visst tillräckligt spårad för att ta spårslutet, här var det kattmat i toapappersrulle.
Nästa gång blir det någon annan svårighet, uppehåll och liknande och sista gången så blir det kanske ett nytt 24-h spår med klövsläp också, förhoppningsvis utan skyfall så han kan sköta det helt på egen hand!
Sedan kommer jag att lägga några egna som svarar mot anlagsklassens spår (och jag tror inte jag är överoptimistisk som inte tror det blir några större problem) och så siktar vi på anlagsprov för min svarte i höst då!
Fader och dotter har varit i farten igen så på torsdag ska vi vara och titta på en blå- eller lilasköldpaddstabbymaskad 7 veckor gammal Birmafröken. Jag behöver ingen spåkula för att veta hur det slutar. Goda uppfödare förtjänas att upprepas även i kattsammanhang, så det är från Belles uppfödare och en halvsyster till henne. Men sedan blir det inte några fler katter eller hundar på en bra stund, jag kommer att ha fullt sjå med att fylla min funktion som hund och katt-utställare, i alla fall om Belle fortsätter att lyckas lika bra och systern artas som henne! Vilket vi såklart hoppas på.
Middag idag var köttfärslimpa.