Eftersom det börjar bli barmark så blev det spårläggning i morse. Freja går spåren så lungt och sansat att det inte gör något om hon går ett kort spår det är tokrusningar, hopp och långa språngmascher som ska undvikas än så länge. Alla hundarna höll på att få glädjefnatt när de märkte att spårning var på gång, det måste vara bland det bästa de vet!
Freja vid spårstarten
Alla fick ett 150 metersspår med två 90-gradersvinlöar jag hade tänkt göra längre till Ville men det var så mycket snö i det området ännu så det blev bara 150 meter. Freja och Tim fick personspår, Ville fick ett vilt/blodspår.
Frejas spår fick ligga en timme och korsade två stigar samt ligger i ett område där det går mycket folk och hundar. När vi kom fram dit kom just en herre med två hundar som uppenbart åtminstone korsat spåret. En lagom liten utmaning för frökens första spår. Men det gick bara bra hon är fokuserad på spåret och följer det lugnt och metodiskt. Jag märkte inte av på henne att gubbe med hundar störde någonstans. Vid stigarna vek hon av en bit men kommer direkt tillbaka och fortsätter efter rätt spår. Duktig Freja!
Freja i en av 90-graderssvängarna, fixade hon utan bekymmer.
Eftersom hon går så lungt så tog jag med kameran och fick också några bilder på damen i spåret. Inte de bästa men det är en viss utmaning att gå ett spår med en hund och fotografera samtidigt.
Men vid spårslutet blev det extra fart när hon märkte av och hittade sin krokodil!
Full fart när hon vittrar hennes mjukiskrokodil!
Krokodilen i ett fast grepp, duktig Freja!
Så hon klarar utan vidare ett apellspår- bortsett från den svåraste detaljen-apporterna! Så det får vi väl börja med nu då. Hade tänkt göra det under vintern men det har det inte blivit!
Tim hade mer snö i sitt område och det var visst lite svårare att spåra och plumsa i snö. Men han redde ut det också och hittade toapappersrullen med godis i. Han såg mycket nöjd ut när vi promenerade tillbaka till bilen. Han kan ju markera apporter så nästa gång blir det nog någon sådan i spåret.
Och slutligen Ville på sitt viltspår som legat 2.5 h han är ju nybörjare på det ännu. Med honom är det ingen ide att ens fundera på att ta med kamera för det går undan även om han inte tokrusar. Det märktes på honom också att det verkade vara lite svårare att spåra i snön om än inte alls omöjligt. Han är definitivt färdig för svårare spår och stackarn var uppenbart besviken när spåret var slut och jag tog av selen, han ville fortsätta han!
Men det blir fler spår så nästa gång får han ett betydligt längre så han också blir nöjd!