Ibland undrar jag själv om man är vid sina sinnens fulla bruk. Idag var det inofficiell utställning i Huddik som jag inte anmält till vilket jag såklart ångrade sedan när anmälningstiden gått ut. Men i PM:et på deras hemsida såg jag att det var tre dalmatiner anmälda så jag tänkte att jag gott kan fara dit med Freja och kika på dem även om inte vi ska vara med och tävla. Sagt och gjort, 10 mil i snöoväder är väl ingen match för en tvättäkta norrlänning?
Som sällskap hade jag även med dottern. Trevligt att ha med lite sällskap när man ska sitta fast i köer medan långtradarna försöker ta sig uppför halkiga backar. I Matfors hade vi mulet men ingen snö men några mil söder om Sundsvall så började snöovädret. Vi fastnade i kö vid ett ställe och fick väl sitta 20-30 minuter och vänta. Vid sådana här tillfällen är jag glad över att ha en fyrhjulsdriven bil.
Fram kom vi men tyvärr var vi enda dalmatinern där och det är nog inte konstigt med det före som det var, men synd. Vi roade i alla fall oss med att hälsa på folk och leka lite utställning på egen hand så vi fick träna när vi ändå var där. Ringsekreteraren kom och skojade att vi kunde få välja om vi ville komma in som valp eller unghund när vi ändå var enda dalmatinern där.
Freja BIR utan tävlan!
Oavsett hade vi en trevlig dag inklusive Freja som fick mingla och träna/leka lite samt äta varmkorv (hon stal helt fräckt halva min!). Sedan gick vi ut och tittade på hästar som hon aldrig sett förut och dem skulle hon leka med, de var de roligaste hundar hon någonsin sett.
Jag såg också några hundar som såg ut som svarta bassethoundar (för de är väl inte svarta?) men med mera markfrigång och mindre öron som jag tyckte var så charmiga. Kul på det viset att bara kunna lulla runt och titta på alla andra hundar utan att behöva ha koll på när man ska in i ringen eller inte.
Så for vi till slut iväg hem och fastnade åter i 20-30 minuter och fick köra hem i snigelfart p g a köerna. Samtidigt som vi stod stilla berättades det på radion att folk suttit fats i 12 timmar i Hälsingland så då sneglade jag lite oroligt på tankmätaren att sitta fast i en kall bil mitt i ett snöoväder känns inte så lockande!
Nu hade snöovädret nått till Sundsvalls utkant men inte längre. Här har vi fortfarande inte en tillstymmelse till oväder och det är vi inte alls ledsna över det kan gärna dra rakt upp efter kusten eller öster ut, det gör inte mig något.
Väl hemma samlade Freja ihop några fynd att ha i hundsängen, såsom Villes mattallrik och en sko, sedan somnade hon snabbt.
Och mitt utställningssug har vaknat igen, har faktiskt inte haft så stor lust att ställa ut på ett tag. Så nästa inoffare i närheten är vi med på. Sedan är det bara att bestämma var hon ska göra sin officiella debut. Det är dalmatinerutställning i Trondheim i maj. Och även två utställningar högt uppe i norr d v s Överkalix och Piteå två helger efter varandra så dit kan vi också fara och kombinera “semester” med utställning. Eller kanske SDS i Iggesund. Jag har ju hela vintern på mig att bestämma, något ska man väl göra kalla vinterkvällar också som att planera utställningar.
Sötaste Freja, precis som Ville gillar hon att kånka runt på skor.
Och vi fick också en stor gratispåse med kex med oss hem, något som Ville uppskattade.
Gott-gotti-gott-gott!
Och Ville är en listig herre som alltid brukar undersöka mina ryggsäckar noggrant när jag varit borta det gjorde han nu också och hittade tre påsar med hundgotter och pipleksak. Som jag köpt för att ha som julklapp åt hundarna, de enda julklappar jag hitills lyckats köpa. Varför blir det alltid en överraskning att det snart är jul och man inte har en enda julklapp klar?
I påsen han dragit fram fanns b l a en smaskig vomburgare och tuggben. Men inte tar han något sådant inte, nej han nappade glatt tag i pipisen och kom stolt travande och visade upp sin nya grej. Viss skillnad mot dalmatiner….
Och härmed har jag också dokumenterat min dårskap eftersom jag skriver och lägger ut detta i bloggen