Jag hade ju planerat att glatt ställa ut varje helg under min semester i juli. Men en sak kan man vara säker på och det är att det aldrig blir som man planerat.
Sötaste fäller ju gräsligt med hår och kändes sladdrig i skinnet och knölig i huden under skinnet så att säga så vi tog oss en tur till veterinären med henne nu innan helgen.
Det visar sig att hon har hudinfektion, alltså inga öppna sår utan huden under är inflammerad. Det kan bero av många saker, insektsbett, hormonellt med mera men så länge det inte är återkommande behöver man inte leta efter grundorsaken. Hon hade för övrigt toppvärden enligt blodproven så då behövs det ännu mindre. Så nu är det en längre behandling med antibiotika och specialschampo och givetvis så är det karens på preparaten. Så det bidde inget Alfta och inget Piteå som jag anmält till och någon annan anmäler jag inte till förrän jag ser att det läkt ut.
Jag har redan betalat 1000 kr i år på anmälningsavgifter till utställningar vi inte kunnat fara på först kennelhostan och så detta. Och så hade det varit så kul när det börjat gå så bra för oss nu.
Men det är ju bara små förtretligheter egentligen, ställa ut hinner vi och då får vi mer tid att ha kul i skogen istället, passa på att spåra och liknande. Det finns ju mycket värre saker man kan drabbas av trots allt.
Min absolut sötaste hund!
Det är första gången jag råkat ut för detta men huden är ju det största organet enligt veterinär är det det vanligaste hundar kommer dit för d v s olika hudproblem. En del är givetvis småsaker och annat mer otrevliga saker. Så då fick jag lära mig något nytt för det visste jag inte.
Man får se till att sova på sina skatter (ett pipdjur och en plastflaska) så inte snorungen tar dem.
Mina prickiga och lurviga sover tungt efter en sen skogspromenad där de rusat i sand (alla utom Tim), vattenfyllda diken (prickarna) och såg ut som små lortgrisar när vi kom hem till det nyskurade golvet……..
Och lilla vattentokan söt som socker även hon.
Isis skulle bli kvar i skogen i det största diket, hon struntade att vi gick och lämnade henne där så roligt hade hon. Husse fick gå tillbaka och hämta lilla damen som rusade runt och plaskade av hjärtans lust i sin perfekta pool stor och lagom grund! Hon har alltid kul den hunden. och har inte läst samma böcker som oss om att valpar inte gillar att tappa bort flocken…………
Då håller vi tummarna för snabbt tillfrisknande för sötnosen :-)!Klart lillan vill vara kvar i pölen 😉 Du får helt enkelt läsa böckerna för henne som godnatt sagor!
Men aj och vilken otur! Tänk att det aldrig liksom kan gå som på räls! Hoppas lilla söta repar sig och att otyget aldrig kommer tillbaka!
Tradigt när det inte blir som planerat. Men huvudsaken den sötaste blir bra igen . Och spår och en massa annat kul i skogen är nog ännu roligare för hundarna än att behöva springa runt i en ring med ett snöre om halsen 😉
Förargligt när ens trevliga planer grusas….. Vet inte om det är för att Nilaq är första tiken men jag upplever att hon är “känsligare” i huden än tidigare hanhundar. Och då syns ju ändå “allt” i dalmatinerpälsen. Nelson hade iofs tonårsprickar med de andra inget och nu när jag skriver det inser jag att både Egon och Bruno var/är kastrerade. Niaq fäller också nu och i samband med det är det kliigt och irriterat i huden på henne. Numera reserverar vi ju antibiotikakurer till verkliga nödfall och kurerar det vardagliga med örter och silver. Och det får hon nu till löp och till fällning eftersom hon 2 år i rad fått “hotspots” pga att hon kliat in stafylokocker i huden =( Det viktiga är trots allt är de är friska och mår bra. Men visst är det trist när planerna grusas =( Hoppas hon kryar på sig fort nu så ni kanske kan delta på något längre fram.
Tråkigt men det viktigaste är att sötaste Freja blir bra.Spår är också roligt så semestern blir nog bra ändå när den kommer.
Fina bilder på fina hundar. :)Jättetrist när det inte blir som man planerar, jag känner igen allt detta. Jag hade planerat att åka till Jubiléet men nu skall jag in på operation så inte blev det Iggesund och inte Tånga men livet består ju av mer än utställningar trots allt. Vi har ju världens bästa hundar i vardagen eller hur?