Livet rullar på

Under veckorna som gått har vi hunnit med lite av varje. På helgerna blir det oftast i alla fall en strandpromenad, man får passa på innan det blir hundförbud.

Vi har haft kursavslut på träningslydnadskursen. Jag ska fortsätta med kursandet i lydnad lite senare. Just nu ska jag försöka gå på öppenträningarna en gång i veckan. Isis är inte snabblärd men däremot väldigt fokuserad och samarbetsvillig så det räcker långt tycker jag.

För katternas del har en inhägnad kommit upp tack vare husses insats. alla katterna var lite av storögda ugglor första svängen ut. och då kunde jag passa på att ta bilder utan blixt som alltid förstör deras ögon.

Fröken Junie

Pappakatt Salle

Och Theo klätterapa. Givetvis lyckades han efter några dagar klättra även på metall dessa ben-galningar är så viga och jag har inte lagt takkanter så nu får de bara vara ute under övervakning. Får fixa plexiglaskanter. Eller näta in hela taket.
Birmorna funderar inte ens på att ta sig ut. Situationen uppskattas inte av Theo, nu när han vet att han kan vara ute kräver han sin rätt så att säga. Och bengaler har ljudliga stämmor kan jag tala om. Jag lovar Theo så fort jag bara kan ska vi fixa tak…..

Ville fick förra veckan svårt att hoppa. Efter en av våra promenadstigar håller man på att avverka så det ligger en massa bokstockar kors och tvärs i normalfallet utmärkta att hoppa på och träna olika övningar. Jag tänkte att han hade ont i något ben så han har fått vila, inga långa promenader. samtidigt gick han ju utan hälta så jag var lite förbryllad. Men han blev inte bättre efter några dagar så då åkte vi in.
Det visade sig att det var hans magkatarr som blossat upp. Han ömmade över mage buk och var röd i halsen (av magsyran). Visst han hade ju varit lite ohågad till att äta men inte matstrejkat totalt och inte haft skrikig mage eller diarre därför jag inte tänkt på det. Han har ju magkatarr och det har hitintills hållits i schack med att se till att han äter. Och om magen börjat skrika så är det bara att peta i honom mat.
Men av någon orsak har det alltså förvärrats igen. veterinären trodde att det kunde vara färskfodret då det har hög fetthalt-för en hund med magbesvär vill säga. Färskfoder i sig har inte högre fetthalt än de flesta torrfoder.

Alltså blev vi ordinerade Losec under 14 dagar och ett såklart svindyrt veterinärfoder, skonkost med låg fetthalt. (Väldigt lite proteiner också.) samt Probiotica d vs nyttiga magbakterier. Losecen för att dämpa den akuta inflammationen och maten som är det viktiga långsiktigt. Just att det ska vara låg fetthalt var visst viktigt.

Sagt och gjort hem och ge Ville det nya fodret för det skulle man kunna byta tvärt till. Han åt det vilket jag var glad över för han är kräsen som bara den när det gäller foder-kanske p g a magen.

Resultatet blev ju inte vad jag väntat mig det resulterade i att Ville kräktes som ett svin minst sagt på kvällen. Och givetvis vaknade jag av en skrikande pudelmage på natten. Det var helt omöjligt att frivilligt få honom att äta något men det enda sättet att få stopp är ju att han får något i magen. men veterinärfodret vågade jag mig inte på……Så jag läste noga på Bravos förpackningar och kycklingen har väldigt låg fetthalt bara 6%. Därför blandade jag ut Bravo med vatten och gav med en spruta. Det fick hans mage att lugna sig och på morgonen gav jag honom lite bravo som han glatt åt. Det stannade kvar så efter 4 timmar fick han mer Bravo. Men tyvärr kräktes han lite senare igen, inte som första svängen då han kräktes överallt men ändå.
Problemet med en maghund är ju att de måste äta de kan inte ha tom mage. och han fick ju redan Losec, som ju neutraliserar syran. Så det var bara att tänka till igen. Jag har en billig kattmat hemma som han brukar få ibland som aptitretare när han varit trög på att äta och som han verkar tåla väldigt väl. Med en låg fetthalt också. Så då fick det bli små duttar av det en gång i timmen. igår kväll. Och under natten har jag fortsatt att mata honom varannan timme och han har inte kräkts.

Han är pigg och vill äta annars hade jag såklart åkt in till veterinären på stört men jag vet ju att det är hans magkatarr. Och antagligen det fina veterinärfodret som orsakat kräkningarna….

Så planen var att fortsätta att ge kattmat varannan timme idag till kvällen. Men tyvärr är han visst hungrig för när jag gav Isis hennes Muschbullar snodde han maten för henne när jag vände ryggen till. Jag hade inte en tanke på att vakta hennes mat, situationen brukar var den omvända. Jag får i regel ha koll på att Isis inte snor Villes mat. Så han hann stuva i sig några stycken innan jag upptäckte det. Så nu får jag bara hålla tummarna att han inte börjar om med att kräkas då är det djursjukhuset nästa. men just nu ligger han förnöjt och sover i alla fall.

Jag är lite lur på att Frolic kan vara den första boven i dramat då det blossat upp såhär igen. då jag använt det i huvudsak som godis nu under två månader. Jag har märkt förut att t ex Magnussons kex kunde få honom att få ont i magen.

Iland kan de ge en lite halvgråa hår.

Ibbi har fått vara på en liten dalmatinerträff i Sibirien som är en strand i Ängelholm. Jag älskar verkligen möjligheten att promenera på dessa fantastiska havsstränder om finns här. Totalt var det 7 prickar men några hade koppelvila så till slut var det 4 stycken som fick springa runt ock röja på stranden.
Lika barn leka bäst det är bara så Isis uppskattar verkligen att vara med andra dalmatiner. På de andra hundpromenaderna vi varit på är hon inte särskilt sugen på att leka med de andra hundarna. Hon trivs bäst med prickiga vänner.

Kul hade de, hundarna alltså, så det blir definitivt fler promenader!

Min söta lilla hund…..att hon är lycklig vid sådan här tillfällen behöver man inte fundera på!

Fler bilder finns på min facebooksida:

Jag hade faktiskt trott att jag skulle sakna utställningsbiten mer efter att Freja gick bort. Även om jag inte hann ställa henne alls så mycket som jag hade tänkt p g a allergin och annat krafs och elände. Men trodde ju att det skulle bli bättre sedan.

Men måste erkänna att jag tycker det är roligare med sådana här träffar och att gå lydnadskurser m m. Jag har börjat träna Isis lite för utställning men det återstår att se vad det blir av det, det känns inte så viktigt mer. Så jag får se, man kan leva alldeles utmärkt utan utställningsvärlden.