Tidig morgon i skogen som många andra lördagar. Först spårläggning och sedan gå tre spår plus att jag hann gå ett spår med en annan deltagare. För som jag tidigare skrivit har vi alltid med oss någon när vi går spåren för att få lite synpunkter av någon annan. Och med tanke på hur varmt det är är det bra för hundarna att vi startar så tidigt på morgnarna.
Spåren är inte markerade mer än start och en riktningsflagga efter 10 meter så man vet om man är på spåret. Därefter är det bara att lita på hunden. dessutom är det oftast andra som går ens spår så man har inte en susning och det är jättenyttigt!
Lika men ändå så olika…..Lika i huvudet när det gäller att gilla tokspring tillsammans m m men väldigt olika utseendemässigt!
Först ut idag var Ville på 16-pinnars spår, inte lika långt som förra. Den här gången gick det bra fram till slutet då gick han av spåret men hann markera många innan dess. Första åtta pinnarna fick han gå först och kändes mer på hugget sedan blev vi andra hund och då var det inte lika kul. Men han vänjer sig ! Duktig som alltid när det gäller att spåra!
Därefter var det Alwex som hade pinnspår med leksaker i. Hans spår var ganska “centralt” när bilarna m m där många gick förbi och idag var han visst unghund som skulle ha koll på allt så han tog inte ens spåret överhuvudtaget. Hna var ute på spanings och pinkrunda i skogen ungefär…man blir paff när sådant händer eftersom han varit så duktig men det ska väl alltid hända sådant någon gång mellan varven.
Och slutligen Ibbi-hunden som hade 8-pinnars spår. Hon gick bra från början med nosen i backen, tre pinnar. Sedan blev hon yvig och började söka mer istället för att spåra så vi missade tre pinnar totalt, en gick hon bara över så där var hon på spåret men markerade inte pinnen. Men hon verkade återgå till spåret , av och på. Jag vet inte varför hon slutar spåra ordentligt efter en stund det händer allt som oftast men det är väl bara att harva på. Hon kan ju om hon vill. och hon har ett lugnt och fint tempo i spåret så det är inte det att hon bara skenar på och tappar bort sig.
Nästa gång ska jag ha “fotvatten” med och gå spåren själv åt Ibbi och Alwex.
Bilderna i inlägget är givetvis inte från spårningen utan havet!
Oavsett blir hundarna väldigt nöjda efter dessa spårmorgnar vare sig det går bra eller dåligt och överlyckliga när de ser att spårsakerna tas fram!. Jag har alltid tyckt att spår är bland det mest intressanta man kan göra med sina hundar ända sedan första hunden-tillika första dalmatinern.