En kollega till mig brukade alltid säga att det var jämnjävligt när man frågade hur det är. Och det var inget negativt utan tvärtom då var det som det skulle vara, då var det saker som smådjävlades lite och annat som gick bra. Jag gillar hans sätt att använda uttrycket. Värre är det om det blir överdjävligt.
På hundfronten har det varit och är överdjävligt. Alwex har endokardos d v s en degeneration av hjärtklaffen som ofrånkomligt kommer att leda till hjärtsvikt, Isis tumörer (som är elakartade enligt tidigare prov) har kommit tillbaka för tredje gången och jag tänker inte operera mer då hon är en gammal hund och Edison finns inte mer han hann aldrig uppleva sin årsdag bara det i sig var och är överdjävligt nog.
Vad gäller Isis och Alwex följs såklart deras medicinska tillstånd upp med veterinärer, Isis har än inga metastaser än men det är en fråga om månader.
Alwex ska gå på kontroll en gång per år till att börja med.
En sak kan man vara säker på och det är att livet aldrig kommer att vara ojävligt. Så jämnjävligt är bra.
Men när det är överdjävligt försöker jag se till att göra saker som gör det lite mindre överdjävligt i alla fall även om det inte kan bli jämnjävligt, alltså göra sådant som jag tycker om och som ger en energi som det så vackert heter. I stort och smått det kan vara allt från promenader, träning till att fixa en god (och nyttig) middag etc.
I detta läget har Helga och noseworken varit en sådan sak. Vi har varit på noseworkläger med lite sikte mot nosework 2, jättekul och svårt det är ett stort hopp mellan klass 1 och 2 , mycket som blir nytt. Vi har också hunnit tävla 3 gånger till nu i klass 1 såklart.
Jag har också funderat på hur det blir sedan när Isis försvinner och det bara blir Helga kvar som ensam dalmatiner. Helga tycker verkligen om att vara en flockhund. I de tankarna har också funnits om jag verkligen vill fortsätta med hundar men det blir nog inte aktuellt förrän den dagen jag inte kan ha hundar av någon orsak. Jag vet inte vad jag annars skulle göra och hade nog haft ett så mycket tråkigare liv utan dem.
Jag älskar dessutom att ha valp eller unghund i huset , vissa människor tycker det är jättejobbigt, jag tycker att det är så kul med all deras energi, glädje och busighet. Jag har därför bestämt att jag ska börja titta mig runt efter en ny dalmatiner och ha koll på kommande kombinationer som är intressanta. Sedan gäller det ju också att känna at det blir “rätt” individ för jag köper inte hund för att bara ha en hund utan vill ju såklart ha en hund som det fungerar att vara aktiv och träna och tävla med. Så det ser jag fram emot och det kommer nog också att hjälpa till så det blir mer jämnjävligt igen.
För att återgå till Helga och noseworken så har det verkligen varit fantastiskt kul. Vi provade att tävla när hon löpte och det gör vi inte om hon orkar inte hålla koncentrationen på doften då det luktar sååååå gott av alla de andra 50 hundarna som gått före, löptikar får helt förståeligt starta sist på tävlingar. Så då blev det 50 poäng och 2 fel en felmarkering. Bra jobbat av henne i det läget!
Nu i helg startade vi igen, jag var fruktansvärt nervös för tänk om det inte hade berott på löpet utan var något annat som gjorde att hon inte orkade jobba sig fram till gömman? (Märkligt att man så lätt får så irrationella och negativa tankar) Jag har ju haft lyxen att kunna gå in på tävlingarna och lita på att hon kommer att göra sitt jobb och leta efter doften(ibland med vissa utsvävningar) och markera sedan blir resultatet det det blir.
Men det var verkligen något jag hade kunnat strunta i att ens tänka på första söket ett utomhussök gick hon in och jobbade snabbt så snyggt så vi fick ett SSE! Vilket är en utmärkelse för “särskilt samspelt ekipage” och den får man för utmärkt samarbete eller ett särskilt bra sökarbete. Så då blev jag lugn och var bara vanligt “tävlingsnervös”, det var min vanliga Helga jag hade med.
Sedan var det ett fordonssök där hon fick jobba lite mer och även där fick vi ett SSE för sökarbetet!
Vi avslutade med inomhussök, två små rum med mycket saker, där fick man ha hunden lös om man ville och det ville jag, då hon är snabb när hon letar runt efter doftmolnet hade det blivit blåknutar på kopplet och vi hade varit intrasslade i allt möjligt annars. Det som är svårt när det är trångt är att lyckas hålla sig undan för hunden så man inte står i vägen för den eller rent av står för gömman, det har man ju ingen aning om var den är.
Även här blev det ett SSE för henne självständiga och motiverade sökarbete. matte höll på att ramla baklänges för SSE delas inte ut hursomhelst.
Och slutligen var det behållarsöket där hon var ganska så mycket fötter och inte riktigt fokuserad hon var på rätt låda ganska fort men markerade lite halvslarvigt så jag lät henne jobba vidare sedan kom hon på den igen och var tydlig så då sa jag markerat och det blev 100 poäng samt ett ett diplom och 3 SSE!
Domaren frågade hur det gått i de andra söken (det är oftast 2 domare på NW tävlingar) och när jag svarade att vi klarat dem sa hon ja jag är inte förvånad , klart hon klarade det hon har ett så bra sökarbete!
Dagen därpå var det tävling i fordonssök där det blåste kors och tvärs, jag var verkligen nyfiken på hur Helga (och jag) skulle klara att tävla 2 dagar på raken. Hon blir väldigt trött efter en tävling.
Det gick alldeles utmärkt bra det med även om det inte blev några SSE (det hade jag inte förväntat mig heller som sagt det delas inte ut särskilt ofta) men sök 1, 2 och 3 satte hon och på det fjärde söket blev det riktigt spännande hon fick jobba lite mera så tidtagaren hann meddela att det var 30 sekunder kvar men då hittade hon och markerade strax efter så det blev diplom igen!
Domaren gillade verkligen hennes sökarbete då hon jobbar hela tiden och hon gillade hur jag hanterade henne då hon ju gärna går ut i kanten av området för att leta efter doftmolnet då jag låter henne göra det och bara lugnt visade in henne när hon tänkte börja söka av annat som inte var med. Hon gillade att det inte blir en massa tjat utan att jag låter henne jobba på som hon vill.
Som vanligt är det alltid jättetrevliga tävlingar, man har alltid trevligt sällskap av medtävlande och vi hade också med uppfödarmatte ena dagen, det var extra kul.
Jag är väldigt jätteglad och stolt för i år har vi startat 7 gånger på tävling och har fått 5 diplom, 2 i TSM, 2 i inomhussök och 1 i fordonssök. Och som sagt 3 SSE. Men mest glad är jag faktiskt över att Helga fungerar så bra på tävling och verkligen jobbar hela tiden. Vi är inte snabbast och kommer nog aldrig att bli det heller men för mig är det viktigare att ha en hund som självständigt kan leta av området och som är trygg med att hon kan det och verkligen vill.
Jag har den strategin att på en tävling ska jag inte störa hunden utan bara åka med, det är det vi har tränat för. Om hon behöver hjälp, ibland har hon haft svårt att exakt lokalisera gömman för att hon kommer från fel håll då blir det ett litet frustrationsgnäll, så kan jag tänka mig att hjälpa till med att visa runt men inte att börja dirigera henne i sökarbetet för övrigt. Hon kan arbeta självständigt och vill göra det också så då ska jag inte bråka med det. Fast visst blir man lite stressad när tiden går och hunden inte verkar lösa det men att tro att jag kan gissa bättre än hunden kan hitta med sin näsa är ju bara dumt.
Jag har också den strategin att träna mycket och tävla mer sällan och hellre försöka jobba med de bitar jag ser att vi behöver skruva på. Det är inte viktigt för mig att vara bäst eller själva placeringen men när vi tävlar ska vi vara och känna oss redo och kunna klara av det; inte chansa och går det så går det.
Från helgens tävling är det behållarsöken jag måste träna på nu. Sedan måste jag börja träna mer för nosework 2 även om jag inte känner att vi är redo för det än men sannolikt har vi ju 3 diplom snart i någon gren. Så får jag ju se när vi väljer att flytta upp man måste inte flytta upp i nosework även om man fått de diplom som krävs.
Och sedan jag har ju lyxen att kunna gå kurs hela tiden i nosework, det är fantastiskt bra att få inspel från andra och ha en instruktör som ser en det är alltid svårt att se sig själv och se vad man gör.
Så jag hoppas att jag senare under hösten/vintern kan säga att det är jämnjävligt igen.