Spårdag

Idag blev det viltspår för hela gänget och premiär för Isis. Eftersom älgklövar kan få unga hundar att hoppa baklänges fick hon bekanta sig med en hemma först och det visste hon väl vad man gör med en sådan man äter den!

Sedan bar det ut i skogen och Isis fick gå sitt först. Det var väldigt spännande och intressant med blodlukten så när de andra hundarna började leva rövare för att de ville spåra så blev det för spännande och vi bröt och gick tillbaka så de andra fick gå sina spår först.

Sedan fick hon prova på sitt igen och nu var det fortfarande spännande men inte outhärdligt spännande så sakta och säkert jobbade hon sig fram till klöven. Duktig tjej! Inga bilder då det var så mörkt där jag gick med henne (tät skog) att det bara blev blurr, jag provade att fota.

Därefter fick gamlingen gå ett spår och han tuffar också på sakta och säkert och tycker det är jättekul. jag brukar låta honom gå i halsband och koppel för han går såpass sakta att jag hinner med utan vidare.

Näste man på plan var Freja som ju också kan det här, terrängen var ett elände jag hade lagt spåret på ett gammalt kalhygge och det finns inget värre att gå på-för mig alltså.

Terrängen

Freja spårar på bra med lagom hög fart så det är bara att fatta änden i snöret och åka med.

Här är den!

Jag hade lagt spåret i likadan terräng åt Ville så det var ingen ide att ens ta en bild han syns inte alls…..
Men en bild innan start bjuder vi på:

Ville har vittrat Isis spår och är ivrig att få komma iväg men han fick vänta lite till!

Han precis som Freja jobbar ju bara på och bägge hade spår med två 90-graders vinklar och det är ju inga bekymmer trots att Ville får klättra, klänga, hoppa i sådan terräng.

En väldigt enkel sysselsättning egentligen och som tar bra på huvudena:

Man blir himla trött tyckte Isis.

Eller kanske inte alla huvuden Ville verkar inte bli särskilt trött av att spåra men det är förvisso hans favoritsysselsättning. Ja även de andra gillar ju det något annat ska jag inte påstå.