Idag hade vi bokat träff med Lena, Benjamin och lilla Juni.
Det var givetvis med min lilla svarta och Lena är hundinstruktör/psykolog som vi kursat en hel del för. Benjamin är en dvärgschnauzer och Juni en bedårande mellanschnauzerdam.
Vi skulle då kolla hur Ville reagerade med att möta/passera varandra först på var sida av vägen, flera gånger om det behövdes men det gjorde det inte. Ville var sitt vanliga vänliga jag och var inte alls intresserad av att mucka bråk med någon. Lena såg inte heller en tillstymmelse till minsta lilla aggressivitet, utan tvärtom. Så beteendemässigt finns inget att “träna” .
Han kan förvisso fortfarande ha ont/vara sjuk och det är nästan så jag hoppas att veterinären hittar något, dit ska vi på fredag. Men annars får vi helt enkelt sortera in det under oförklarliga händelser, han kanske hade ont just den dagen, den andra jycken kanske signalerade något, det får vi ju aldrig veta.
Sedan blev det en skogspromenad och jag hade med kameran men det var så mörk himmel att det inte blev bra, jag hade behövt dra upp ljuskänsligheten rejält.
Vi slapp både regn och åska under promenaden trots molnen men någon timme tidigare hade det öst ner så det var drypande vått ändå.
Grankvistarna hade ännu vattendroppar på sig.
Freja var så lugn och sansad, idag drack hon bara vatten från älven, inte minsta lilla plask ens.
Rejäla vattenpölar på vägen hade det blivit efter hällregnandet.
Freja x 2!
På väg hem stannade vi till vid ett ställe:
Våra första vilda kantareller! Fast de är så små ännu så de får vara kvar. Två tog jag hem för att träna markeringar med.
En bild på gamlingen hemma för i skogen var han så snabb att han bara blev ett vitt blurr. Typiskt för honom så blundar han jämt när han vet att han blir fotograferad.
Theo får också vara med på ett hörn han ställer gärna upp på bild när inte Tim vill:
Middag idag blev alltså inga kantareller men snart…….
Det är klart att man vill veta varför, men vi får ändå hoppas på att det var en dålig dag som inte återkommer 😉
Nej jag har inte helelr den blicken utan fick platsen påvisad av en bekant och sedan roade jag mig med skarpt sök med kantarellhund! Så jag behöver en kantarellhund för att hitta kantareller alls:-)
Vad skönt att alla möten gick bra! Och vilken skarp blick du har – jag skulle aldrig ha sett de där kantarellerna 🙂
Vilka fina bilder och vad fint dom poserar:)
Nu e jag ingen expert Men visst finns det kemi mellan både hundar och människor . Wilma är ganska så jobbig med många 4 benta men vissa går hur bra som helst. Jag tror det är lite kemi med i det hela. För visst gillar inte vi alla vi träffar.. Så varför skulle våra hundar göra det Ditt vita blurr är väldigt söt på bilden även om han blundar och Freja Ja hon e ju som alltid sötast (näst efter mina 😉 ) Lovar att sätta Kalle bakom kameran på Lördag så det blir mycket prickbilder Våran middag idag blev falukorv och pulvermos Man har ju semester 😀