Belle

Lilla kattfröken växer så det knakar och har lika stora tassar som Theo nu fast hon långtifrån är lika stor som honom.

Men söt som en sockertopp är hon, även när hon kommer farande fem på morgonen och slår klorna i huvudet på en kärvänligt och ljudligt spinnande. Hon måste ju väcka en så man klappar henne! Hon spinner överhuvudtaget, mycket och högt. För övrigt jamar hon sällan, när hon vill tala om att hon är mycket hungrig möjligen.

Även en kattunge måste ju vänjas vid en massa saker, eller som i vårt fall försöka upprätthålla vad uppfödaren vant henne vid. Bad och föning är en av de sakerna.

Här är några bilder från vår senaste SPA-dag:

Föning pågår som tidigare sagts tycker hon inte det är särskilt märkvärdigt även om hon ger fönen en bestämd blick mellan varven.

Och får man ta sig en tugga av belöningskattmaten mellan varven så bryr man sig ännu mindre i fönandet och borstandet efter badet.

Och efteråt så blir det stortvätt, hon tyckte visst att vi inte skött tvätten ordentligt!

Men visst syns det hur len och silkesmjuk hon blir. Även om Birmor bara behöver tvättas inför utställning så det är ingen vansinnigt betungande pälsvård.

Och så här slut blir man efter en SPA-dag…..

Även om dagarna för övrigt också innebär en hel del äta, vila, sova, bada.

Och att äta:

Hon blundar alltid när hon äter, om det är för att hon njuter av maten kanske?

Sedan blir det såklart att dricka lite:

Precis som Freja uppskattar hon färskt vatten från kranen.

Och så måste man vila lite:

För att sedan sova………

I sitt egna lilla tält. Fast Theo brukar också sova där med henne ibland men inte idag då sov han i solen i agilitytunneln!

Och sedan så blev det lite kloklippning och allmänt pyssel eftersom hon ska på utställning och efter att vi haft sådant besvär med Theo och ögonsalvan så har vi gett oss den på att pillra och peta på damen. Titta i munnen, torka ren ögonvråna och titta i öronen. Och Belle är som en ängel i det fallet hon sitter såhär i husses famn och spinner under hela kloklippningen, utan att streta emot det minsta:

Och får små smakbitar av sin älskade skräpkattmat som hundarna också får som belöning vid kloklippning m m.

Och så var det borstning, inte särskilt arbetsamt det heller, det är lillmattes syssla helt och hållet men det behövs bara en genomgång en gång i veckan och hon är väldigt from när det gäller det också. Möjligen vill hon leka med borsten!

Och efter det så måste Belle bada såklart eller i alla fall tvätta rent sig själv då vi stökat till henne och även vi kan få oss en kärvänlig tvätt:

Usch husses fingrar luktar visst väldigt illa, bäst att fixa till det!

Och hennes blåa ögon är fortsatt fascinerande klarblåa:

Fullt såhär isblåa är de inte utan det beror av att jag använde blixt.

En riktig liten sötnosa är hon!

Leker gör de så klart också hon och Theo, det brukar låta som om vi har en elefanthjord på språng-trots att katter är så graciösa djur….. Men där har inte jag hunnit med att få till någon bra bild den här gången.

Villestackarn äter smärtstillande han också nu. Häromdagen så var jag ute och planterade de sista penserna samt tog itu med mina stackars övervintrade pelargoner och hundarna var med såklart. Då skrek Ville till mitt i allt och kom springande med svansen hängande rakt ned. Älskade Frejan hade klumpat sig när hon sprang runt hörnet och Ville dök upp där. Och när hon då hoppade över honom så lyckades hon inte helt utan måste ha smällt i svansen som han alltid bär “stolt” över ryggen.

Lillklumpan, hon är annars en snäll hund som inte mular till pudlarna med flit, men ibland händer det en olycka. Ville fick vila till dagen därpå men hade fortfarande svansen hängande rakt ner och uppenbart ont, han kunde inte vifta på svansen och morrade när man kände en bit nedanför svansroten och vidare ner.

Han är den sortens hund som morrar istället för att skrika/gnälla. (Undantaget om han blir rädd som när han blev översprungen.) Vilket många människor verkar missförstå. En del verkar tro att en hund alltid är aggressiv när den morrar men så är inte alls fallet med honom utan det är bara hans sätt. Han kan t o m morra om han inte vill gå ut och man frågar honom om han ska komma ut! Så hans morr kanske mer är prat än en verklig morrning. Och nej jag tror inte alls det har med dominans och ledarskap bla bla att göra för han om någon springer runt och dyrkar marken jag går på.

Och visst, man hör när han morrar på allvar som när han vaktar sin mat mot Freja då är det en helt annan skärpa i det.

Tillbaks till svansen så ringde jag jouren även om jag misstänkte att det inte fanns så mycket att göra. Och veterinären tyckte att det inte var något behov av att komma in så länge allmäntillståndet inte var påverkat och han kunde kissa och bajsa för även om svansen skulle vara av gör man inte så mycket så länge det inte är ett öppet brott. Och eftersom vi hade antiinflammatoriskt hemma så fick vi angivet en lämplig dos för honom. Och hurra idag har han börjat lyfta lite på svansen och också vifta på den litegrann så då är det inget brott! Utan säkert bara en rejäl smäll, gör säkert ont nog det också.

Jag hoppar i alla fall över den planerade spårningen imorgon och så får han äta smärtstillande tills svansen som vanligt bärs över ryggen!

Men sedan hoppas jag att vi haft nog av skador för ett bra tag!