Julaftonen startade som vanligt med att Helga körde upp husse för att fixa frukost, dagens viktigaste mål, det vet ju alla. Matte kan ligga kvar i sängen och slappa för hundarna kommer och aviserar när frukosten är serverad på bordet både Alwex och Helga rusar in i sovrummet och säger, kom då, kom då med hela kroppen. Alwex t o m snurrar runt och skäller.
Jag köper julklappar till djuren varje år, det har jag gjort under många år nu (nej jag tänker inte räkna efter hur många) Årets klappar slog jag in dagen före julafton och lade framför granen. På julaftonen under eftermiddagen, bestämde Isis mitt i allt att nu är det dags för paketöppning så hon tog helt sonika ett paket och stack iväg med det för att öppna den. En hundjulklapp förvisso också. Ja, vi kunde ju lika gärna öppna dem så alla hundarna fick sina julklappar. Helga hade inte riktigt fattat att man ska öppna paketen men sedan ramlade 25 öringen ner. Och som vanligt, trots att de fick identiska saker så är alltid någon annans roligare än ens egna….
Alwex har ju levt i princip hela sitt liv med dessa framfusiga dalmatinerdamer. Han har lärt sig att de är ena riktiga j..la tjuvar och att man alltid får ha koll på ens egna ätbara saker annars blixtrar det till så är det borta. Han vet att det inte går att lita på dem i sådana sammanhang. Inte ett dugg.
Alwex älskar också julskinka. Väldigt mycket. Så han följde pysslandet med att få fram julmaten noga , han liksom prickdamerna. Skinka skars upp och lades fram på matbordet , matte och husse hade uppenbart inte helkoll tyckte han så, helt sonika hoppade han upp på bordet och satte sig och vaktade skinkan. I motsatts till de prickiga stjäl han nämligen inte. Bättre skinkvakt kan man inte ha med andra ord. Och trots hans ringa storlek i förhållande till brudarna håller de sig undan när han visar att han menar allvar och lyfter lite på läpparna.
På bilden ser man tydligt hur han ger onda ögat till Helga….
Alwex brukar inte hoppa upp på bord heller i normalfallet. Men måste man så måste man.