Lydnadsträning och den perfekta hunden

I helg har vi haft en tillfälligt inneboende, en äldre welsh spanieldam. Isis och Ville har inte särskilt mycket emot att ha andra hundar på besök, jag tror de vet att det bara är temporärt.

Men jag roades av Isis ansiktsmimik när hon klämde sig emellan husse och Bissy. Uttrycket var underdånigt och fjäskande men hon skulle ligga närmast sin husse!

Idag var vi på öppenträning och jag tog med både Ville och Isis. Ville var det ett helt nytt ställe för så han var inte särskilt fokuserad. Men han ska få följa med fler gånger.

Här finns burar så jag kan växla hundar enkelt. En får vila en får träna!
Idag hade Isis ett helt underbart fokus på mig, jag var verkligen jätteglad. Vi tränade backa intill vägg, snurra med frambenen på kloss och ligg. Då det är ett gammalt stall/ridhus med sand så är det där liggandet inte så kul. Hon har såklart täcke på men ändå. Men vi lånade ett liggunderlag så gick det bättre.
Hon har inte så lång koncentrationsförmåga ännu men man märker att det kommer mer och mer. Därför tränar jag ett moment ca 20 repetitioner med någon sekunds paus mittemellan och sedan får hon gå in i buren en stund.

Däremellan tog jag Ville men han var mest intresserad av några borderterriers……Han fick göra allt väldigt enkelt.

Då det är öppenträning kan alla som går kurs där komma och träna. Man tränar helt individuellt men instruktör finns på plats. Så man vet aldrig vilka som kommer.

Idag var det flera hundar som var osäkra och ägnade sig åt utfall. Medan Isis satt i buren gick en nära förbi och hunden gjorde utfall mot henne som hon nappade på såklart instängd som hon var. För en sekund kände jag mig lite irriterad på den människan som inte höll undan men lyckades släppa det. Den hundägaren har ju faktiskt ett himla jobb med sin hund! Och jobbade med den gjorde hon. Jag hängde en filt över buren istället så Isis inte skulle se och då blev det lugnt.

Sedan tog jag ut henne och då passerade nästa hund och gjorde utfall. Isis kastade ett getöga på mig varvid jag snabbt belönade henne och sedan hade jag hela hennes fokus trots att hunden fortsatte att leva rövare. Snacka om störningsträning. Massor, massor med små Frolicbitar tills allt var lugnt igen.

Och jag känner verkligen för dessa hundägare som har såpass osäkra hundar som jobbar och sliter med dem. Ibland kan jag tycka att det är sådan himla prestige i hundvärlden, alla hundar ska vara sociala, inte rädda för fan och hans moster eller något annat. Inte agera och reagera på andra hundar folk och fä. Och är de inte “perfekta” enligt den norm som verkar råda så är det alltid ägarens fel. Allt ska vara så jollrigt och det får inte finnas problem.

Men det gör det ju. För de flesta så har de säkert något man tampas med stort eller litet. Hundar är individer och det kommer alltid att finnas osäkra, utåtagerande m m hundar. Och istället för att rynka på näsan åt ägarna till de hundarna så kanske man ska beundra dem som stretar vidare och jobbar med sina älskade hundar. Som kanske inte blev som de hoppats på……Nästa gång kanske det är du som har en sådan hund……..Så kanske vi ska försöka hjälpa istället för att stjälpa och tala om för dem att vi ser vilket arbete de lägger på sin hund.

Och bara för att vara tydlig så menar jag såklart inte att man ska avla på hundar som inte är mentalt stabila. Men har man en sådan hund så har man.

Och jag hoppas verkligen att eventuella framtida valpköpare kan älska sina hundar som de är eller visar sig bli. Förhoppningsvis utan stora problem!