Stolligaste Freja

Sötaste Freja får nog bli omdöpt till stolligaste Freja snart. Hennes senaste påfund är lite roande tycker jag. När jag var in på lill-toan för att borsta tänderna kom Freja in och gav mig en uppfodrande blick sedan tittade hon intensivt på tvättstället. En gång till en uppmanade blick och sedan samma sak på tvättstället. Det här var vad hon hade i tankarna:

Dricka vatten såklart!

Vem vill dricka vatten ur en slabbig gemensam hundskål när man kan få färskt ur kranen?

Och den som är observant kan också se att hon är blå runt munnen, en av hennes plastleksaker som färgat både henne och mina byxor när den blev blöt……..

Freja är en av de roligaste hundar jag haft liksom Ville. Jag gillar hundar som tänker själv och hittar på lite fuffens mellan varven. Att hon sedan är underbart go också är ju ingen nackdel direkt.

Ville och Theo roade sig under tiden med tittut:

Jag måste nog se till att skaffa en större tunnel till hundarna också.

Freja har förresten tappat alla tänderna det var en envis mjölk-hörntand som var kvar ända till för någon vecka sedan. Och hon har alla tänderna, ett litet plus i kanten. Faktiskt så bryr jag mig inte ett dugg om enstaka tandförluster det är inget som förhindar att en hund lever ett långt och lyckligt liv utan en tand här eller där. Att sedan använda sig av principen att i avel inte dubbla på fel, d v s inte para två hundar som saknar samma tand, räcker bra för mig. Men har man en fulltandad hund är det ju bara att tacka och ta emot!

Betydligt viktigare är korrekt typ, bra mentalitet och hälsa. Sådant som menligt påverkar hunden och förkortar livslängden eller livskvaliten är långt viktigare att ta hänsyn till i aveln. T e x rädslor eller allvarliga hudproblem/sjukdomar inte är någon fröjd att leva med varken för hunden eller ägaren.

Så nästa år ska jag försöka få plats på ett MH med den lilla fröken, jag tror jag vet redan nu vad jag har i kopplet men oavsett kan det vara bra att få det bekräftat. Så det är en av stolparna att passera innan jag tar ställning till att eventuellt avla på lilla fröken. Exteriört så tror jag att hon kommer att bli mycket bra.

Och någon dag ska jag utveckla vad jag som “nybörjare”vill se i ett MH – som dalmatinerägare och i ett eventuellt avelsmaterial. Sedan om 10 år kan jag gå tillbaka och läsa vad jag trodde på och förmodligen le åt mig själv. För allteftersom man lär sig och får nya erfarenheter så ändrar man väl sina kriterier hoppas jag!