Idag har jag och Alwex varit på kurs med Annica Falkenberg som är sjukgymnast (både för djur och människor) Fantastiskt bra!

Annica inledde med lite lätt teori.
Hoppteknik och hinderträning är två
vitt skilda saker. Hoppteknik är ett verktyg för att träna hundens
kropp, och är alltså inte något bara för sådana som håller på med
agility.

Förutsättningen är att hunden ska lära sig själv att hitta igen inbyggda rörelsemönster som är till fördel för dem.Och träningen skall anpassas efter hunden och inget annat. Man får fundera över varför den gör vissa saker i rörelserna. Det är en detaljträning som körs i korta bitar och pass.

En Rörelse uppstår alltid i ett
syfte. Det kan vara så enkelt som att byta läge när man suttit länge
eller i syfte att hämta något. För en hund uppstår kraften bakifrån, de
påbörjar alltid med bakbenen. Det är ju inte så
att de för fram frambenen och sedan drar ikapp bakdelen. Kraften går
genom bakbenen via ryggen och till framdelen. Det ska vara en harmonisk
våg precis som ringar i vattnet.

Alla funktionella rörelser är
3D-rörelser. Man har böj, sträck och rotation i ett diagonalt flöde. När
man har funktionella rörelser så har man funktionella linjer och
harmoni. Skador etc påverkar detta.

Vid hoppteknikträning är hundens ansvar:

Att bedöma;

Avstånd

Höjd

Väg.

Den måste också bestämma avstampsplats, upphoppskurva och landning. Jag som förare kan inte och ska inte styra detta.

Det är hela tiden en balansering av
dessa saker Tar hunden fel på avstampsplatsen påverkar det
upphoppskurvan som måste kompensera för detta och därmed landningen.
Man vill ha mjuka sinuskurvor i hundens rörelse över hindren.
(Och annars också)

Handlern skall:

Lämna hunden ifred d v s inte tjata hetsa etc och låta hunden själv lära sig detta.

Jag ska ge hunden de tekniska
förutsättningarna och också givetvis de fysiska förutsättningarna om det
finns svagheter m m som måste tränas upp.

Man börjar med raka linjer. Hunden ska lära sig att hitta sin centrering och balans.
Det ser man från sidan på vågrörelsens form och rygglinjens form.

Bakifrån och framifrån ser man det
på rotationer, t ex kan hunden vrida frambenen åt ett håll eller
”bananer” . D v s hunden går inte igenom hindren rakt utan i en bågform.

Då måste man fundera över varför .När man tränar själv måste man filma för annars ser man det inte.

Vi fick starta med basövningar som har engelska beteckningar:
Grid , som är en låg, tät hinderuppställning där man tränar och ser hundens grundform.

Samt Set point, en oxer helt enkelt, ett mer avancerat språng.
Med den tränar man även landing där man vill se ett lagom språng vad gäller höjd och längd.

Dessa övningar är i normalfallet
inte farliga, hunden skadar sig inte. En enda fall skulle man vara
observant på och i så fall bryta det var om den tappade ryggen
(bågformen) och slog upp med bakdelen. Det är skadligt för
ryggkotorna.

Griden består av upp till 5 hinder
med lika höjd och avstånd som jag skrev. Med den ska man hjälpa hunden
att hitta sin sinuskurva som ska flyta över alla hinder.

Slutligen men det hann vi inte med idag så jobbar man med böjda linjer, bendwork och serpentiner.

Träningen skall bygga på en typisk förbättringscirkel.Man börjar med att hitta hundens nuvarande kroppskontroll, planerar och genomför träningen och så utvärdering, sedan kör man .

Vi tränade hundarna en och en och tittade på för man kan ju inte se hur ens egna hund hoppar, inte så bra i alla fall.

Vi fick börja med tre hinder som
ska vara så tätt uppställda att hunden landar mittemellan dem och hoppar
vidare. Alwex fick ha 18 cm höjd och 3 skosteg emellan varje hinder, dv
s ungefär 75 cm mellan varje. Man fick sätta
hunden ganska tätt brevid det första hindret och ha en avståndsbelöning
för att hunden ska sikta fram och hoppa själv. Mitt jobb var att se
till att hunden var någorlunda rak och i mitten av hindrena vid starten.
Det var fascinerande att se hur det var som
om 25-öringar ramlade ner på alla hundarna efter en stund och de
hittade flytet. Samtliga hundar tyckte det var jättekul och ville
verkligen hoppa. Och man såg också hur trötta de faktiskt blev efter
några rundor. Alwex har en väldigt bra hoppteknik från grunden
som jag redan visste. När vi fick göra övningen igen som avslutning
hördes inte ens några ljud när han hoppade över. För hundar som har
felaktig hoppteknik märks det bland annat på att det dunsar mycket mer
när de landar och blir mer rivmärken o s v i underlaget.

Det syns väldigt tydligt om hundarna inte använder kropparna rätt en del
flaxade bra med bakbenen te x men det syntes att de samlade ihop sig
under tiden vi övade . Och givetvis blev de trötta av det också. Ingen
av hundarna idag hade låsta framdelsrörelser
men det är inte heller ovanligt.

Efter paus och mat var det dags för
oxern och då hade man ett inhoppshinder före med samma avstånd. Alwex
oxer höjdes inte så mycket bara till 28 cm och med litet avstånd från
första bommen. Eftersom han är försiktig av
sig när det gäller hoppning tyckte hon inte han behövde utmanas så
mycket idag, det kan vi ta senare. Han hade samma fina form där också
när han hoppat in sig.

Oxern varierar man genom att öka
höjd och eller längd beroende på vad man vill träna höjd för att träna
den påskjutande kraften och längden för elasticiteten. När man tränade
detta skulle man inte ha andra hinder utan bara
dessa och ca 5 hopp med inhoppning/ändringar räcker bra, sedan sänker
man för att hoppa ner hunden som avslutning.

Detta är att betrakta som
styrketräning för hund och tog väldigt mycket på dem det märks. Det ska
aldrig vara en utmattningsövning utan jag måste avsluta innan hundens
muskler blivit för trötta. Och hela tiden avväga höjd/längd.
Och som hon sa en fördel med en lite försiktig hund som Alwex är att han
inte kommer att göra något som skadar honom, skickar jag honom fel på
ett hinder kommer han att reda ut det själv eller inte hoppa alls. Medan
hundar med mer fullt ös medvetslös kan göra
väldigt ”dumma” saker för de gör det man ber dem göra. Men för mig är
det bara att lyssna på honom, ”nehej idag vill jag inte hoppa det här
hindret” så då gör vi inte det. Precis som min maggropskänsla sagt mig.

En fantastiskt bra och nyttig kurs. Fortsättning följer till hösten så det ska vi vara med på!