Min bästa spårhund, äldsta och klokaste Ville finns inte mer, han har gått för att träffa husse och Freja igen.
Jag har den senaste tiden märkt att han förmodligen har fått mer ont av och till eftersom han blivit mer grinig men han har fortfarande hela tiden varit så pigg. I lördags morse hade han märkbart mycket ont så då tyckte jag och veterinären att nu har vi kommit till vägs ände, nu har han för ont. Med sin spondylos som han fick på gamla dagar, kombinerat med känsliga mage så var det väntat. Det gör inte att det är lättare att fatta det beslutet men jag vill aldrig att någon av mina hundar ska behöva ha ont för att jag inte klarar av att låta dem gå.
Bilder säger mer än ord här nedan är några från de nästan 13 år vi haft tillsammans.
Jag önskar inte att han ska sova i ro, istället jag önskar honom att han återigen får springa i spårskogen med en ung, frisk och stark kropp som inte gör ont. Och jag ska minnas alla fina dagar vi haft tillsammans.