Aktiveringskurs 6/7

Tisdag och därmed aktiveringskurs för Freja. Idag inledde vi dagen med att var och en fick visa var de befann sig i apporteringen. Som jag skrivit i tidigare inlägg tränar vi med mjukisdjur och liknande:

Här håller jag fram grejen som Freja tar tag i

Sedan släpper jag och håller fram handen.

Freja lägger hakan mot handen, på den här bilden syns det tydligt hur hon vrider huvudet mot handen och verkligen söker upp den.

Och här har hon fått ett klick och släppt leksaken. Duktig Freja!

Och så här fint blir det trots att hon är så här taggad egentligen på leksaken:

Efter att ha jobbat bra måste man ju få busa loss också! De olika stegen finns mer detaljerat beskrivet i ett tidigare inlägg.

Alla är på gång med apporteringen och någon var också färdig d v s kunde lägga ut ngt och skicka hunden på. Ett smart sätt att lära in apportering måste jag säga!

Sedan fick alla visa sina trick en del var i hamn vi är det inte med nickandet, jag bytte taktik då jag hade svårt att få fram frivilliga huvudrörelser upp och ner utan hopp också så nu får hon följa pekfingret som target och sedan ska jag banta bort den rörelsen.

Nästa nya sak var nosdiskriminering där man helt enkelt gömmer en godis under något föremål. Man ska ha tre inledningsvis men bara godis under ett. Sedan får hunden lukta av dem och när den hittar godiset ska den sittmarkera det, inte ta den.

Så man börjar med att ställa ut t e x tre stora socker-kar med ca 1-2 meters mellanrum med godis i den som är längst bort från starten.

Freja skickas på burkarna hon viftar på svansen så den är dubbelvikt, uppenbart var detta jättekul! Hon behövde bara prova på en gång så hade hon fattat vad det gick ut på, bortsett från markeringen.

Man skickar på hunden som oftast per automatik går och luktar på sakerna och man han hjälpa till med att rikta sin blick på föremålen.

På väg mot kruka 1, som synes kan man t e x också ha plastkrukor men då de är så lätta bör man ha dubbla i varandra med godiset emellan för att hunden inte bara ska putta omkull krukan och äta godiset.

Snabbt förbi den och kruka 2 som också välts i förbifarten.

Matte här är den, jag är tvärsäker! Dax för Klick och sedan får hunden belöning från handen ……..

…given så att den sätter sig, den ska alltså inte få belöningen från krukan/föremålet!

När hunden fått prova på detta och förstått att belöningen kommer från dig så kan man prova me datt vänta ut sittet innan klick/belöning. Sedan ökar man svårigheten med att lägga ut fler krukor och ha mer än en med godis under och när hunden hittat första skickar man den vidare. Och sedan kan man ha med något föremål med mer neutrala doftande saker som tepåsar, salt m m som hunden alltså inte ska ha belöning för, bara godiskrukan!

Och så fick vi avsluta med att prova olika agilityhinder lite lätt, inga höga hinder eller klättring eftersom nästan alla är växande unghundar:

Först provade vi på däcket Freja undrade vad hon förväntades göra med det så först fick hon klick och belöning bara av att stoppa in huvudet några gånger.

Sedan provade jag att vänta ut henne och då stoppade hon snabbt in huvudet, hon visste att det fanns godis i skålen framför det fick hon se när jag lade dit den.

Lyfte snyggt och prydligt en fot åt gången genom däcket….

utan att tveka, jag klickade henne där när hon var halvägs för det är ju när de går igenom de är duktiga, och då fick hon såklart ta belöningen i skålen.

Ett liggande hinder fanns också jag vet faktiskt inte vad de kallas på korrekt “agilityspråk”. Här var det bara att placera hunden mitt framför och gå emot, Freja hoppade över utan att ens verka fundera på något annat som att gå runt.

På väg mot hindret hon följde bara snällt matte och hoppade.

Agilitytunnel provade vi också på att stoppa in huvud och framben i.

Lite slalom hör ju också till där var det baklängeskedjning som gällde, så man började vid sista pinnen:

Man ställer sig bara såhär med hunden och då har den bara en väg att gå. Behövs inget lock eller pock de flesta klev på av sig själv.

Och så fort hunden klivit över mittlinjen så klickar man, det har jag precis gjort därför som Freja vrider på huvudet mot min hand och då kommer hunden automatiskt att runda stolpen

…för att få sin belöning. Detta repeterar man tills man ser att hunden fattat vad det är frågan om sedan startar man två stolpar tidigare och belönar då på samma ställe som man startade i steg ett. När det flyter så får hunden gå alla tre stolparna till slutet och så bygger man vidare. Vitsen är ju att hunden alltid ska sluta med något den kan, inlärningsmässigt är det effektivare.

Jag blev förvånad över hur fort lilla damen greppade detta, när de får tänka själv och man bygger på kedjor, det behövdes bara tre repetitioner på första steget så hade den slanten ramlat ner. Nästa steg gick också bra två först svängarna men sedan blev hon trött och okoncentrerad inte konstigt då detta var det sista vi gjorde på kursen så då slutade vi där.

Som vanligt underbart roligt, mycket skratt och en härlig grupp samt kursledare. Nästa gång som är den sista blir det prova på rallylydnad och en enkel agilitybana.

8 thoughts on “Aktiveringskurs 6/7”

  1. Heldige Freja som har en matte som tar henne med på slike kurs. Det er vikelig moro å lese om hva dere gjør. Kursene virker veldig bra.

  2. Tack, vi är inte särskilt duktiga utan ägnar oss mest åt ha kulsmiley. Det var jätteroligt att “Freja på valpkurs” var med i DK, jag har skickat in ett blogginlägg även från denna kurs så får vi se om det också kommer med!

  3. Ja, vi hittade också igen Freja i Dalmatinerkuriren – jättekul att läsa om nån man “känner”…
    Vad duktig Freja är!
    Leta under muggar brukar vi göra ibland, men mer som “hitta ärtan”, alltså tre bredvid varann som man sen flyttar fram och tillbaka. Nilla klarar det klockrent, och hon välter omkull muggen (icas plastbarnmugg) och tar sin godis. Wira däremot har väl inte riktigt greppat vad hon ska göra, hon “snor” den närmaste muggen och springer iväg… Och återigen har jag bevis för att Schäfern har en ärthjärna – även om det inte blev så i resultatet när Hanna hade ett skoljobb om djurens beteende… Men den delen har vi (jag och Nilla) valt att förtränga eftersom det var ren “förnedringstv” för Nilla och där Hannas klasskamrater skrattade gott åt den annars så “smarta” pricken… smiley

  4. Du är ju bara bäst på att skriva om er kurs . Såg att det var med i Dalkuriren med 😀 Även om man läser det här så är det superkul att få det på papper med 😀 Tycker gott denna kursen kan bli en följetång i Dk 😀

  5. det är så härligt i den där åldern när det verkligen suger år sig all information och dessutom tycker att det är roligt!! Vad duktiga ni är!! =)

  6. hon verkar gilla att lära sig saker, det är kul när dom är såna tycker jag! 🙂 härligt att kunna träna inn nu med, det är kallt på kvällarna!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *