Frågelåda

Eftersom jag är febrig och snuvig orkar jag inte ta mig för så mycket just nu så då häckar jag framför datorn. Och Emelie/Berit har inspirerande saker i sin blogg som jag helt sonika “stjäl” smiley för att få veta mer om er och ni om oss – om ni vill!

A: Jag vill gärna veta vilka ni är som, läser denna bloggen, namn, var ni bor, ålder hundar, varför ni läser den här bloggen och om det är något ni vill att jag ska skriva mer eller mindre om?

B Är det något ni vill fråga om hundarna främst eller kanske om mig så passa på och gör det!

7 thoughts on “Frågelåda”

  1. Tack Emelie! Hm svåra frågor du ställer!
    Vår första dalmatiner Cindy och Freja är väldigt lika varandra till sättet på något vis, till husses stora förnöjelse. Mycket föriga hundar i den bemärkelsen att man inte behöver jobba ihjäl sig för att få kontakt, vi bor i ett litet villaområde där både det ena och andra passerar förbi men Freja kan man hämta tidningen med lös o s v sedan hon var 6 månader hon drar inte tilll grannar och liknande om hon inte får lov. Även om de såklart inte är schäferföriga! Bra av- och påknapp har bägge damerna också gemensamt, de har lätt för att koppla av då inget händer även om de i grunden är livliga hundar. En egenskap som jag uppskattar mycket!
    Cindy var den enda dalmatinern vi har haft som varit petig med maten!
    Rigby är den hunden som jag tycker haft den bästa mentaliteten jag hade velat ha henne en gång till! Hon var en tuffing men en kärvänlig sådan. Så trygg i alla situationer och alla lägen. Jag minns när vi stötte på en alkis ute i skogen som klev ut på vägen framför oss. Rigby hälsade glatt på honom innan jag hann ropa in henne och vände sedan tillbaka till mig. Alkisen höjde då rösten och skrek (otrevligt och hotande:) Öh kärringdjävel jag ska köpa hunden av dig eller något sådant.. Rigby vände sig om och stod bara still mellan oss och gurglade dovt. Det rådde ingen tvivel om att det inte var hälsosamt att komma närmare oss. Alkisen dröp av och vi fortsatte promenaden Rigby med svansen glatt vaggande som vanligt. Hade han dykt upp igen är jag säker på att hon hälsat glatt och vänligt på honom igen så länge han inte uppträtt hotande.
    Ronja var en genuint snäll hund som aldrig skulle göra varken folk eller fä något- under normala förhållanden alltså även hon lär nog ha försvarat oss vid behov. Vi kunde ta in vilka som helst bekanta med vilka som helst hundar utan problem. Hon var vad bruksfolk brukar kalla för förarvek, jag fick verkligen tänka på mitt kroppsspråk när vi tränade och liknande hon märkte direkt bara jag rynkade pannan.
    Polly är den hund som jag har tyckt skiljt sig mest i sättet. Dels då hennes osäkerhet i miljöer med mycket runt och mycket stress. Hon var väldigt svår att få kontakt med ute redan som valp vi fick jobba mycket, mycket med det, det var som att hon stängde av. Annars var hon också väldigt “dalmatinerkletig” inne, typiskt för dalmatiner att uppskatta kroppskontakt och kel i mängder, en lite charmig rasegenskap tycker jag!
    Och sötaste Freja är ju ännu inte färdig men som jag skrev ovan väldigt lätt och behaglig att ha och göra med men ändå egen vilja som när hon ska hem med leksakerna pronto!
    Efter så många år som hundägare har man väl slutat skämmas men ett jag kommer ihåg var när vår första dalmatiner Cindy som valp rejsade runt i en lekpark utan att komma till mig och en upprörd mamma i mycket ovänliga ordalag bad mig ta bort den lortiga hunden från det stället där hennes barn skulle leka. Jag var 17 år gammal då och lite mer känslig på den tiden så stammande och tomatröd jagade jag den f-bannade hundensmiley som trodde jag lekte men det ledde i alla fall till att jag hasade mig iväg till brukshundsklubben med henne. Och det var bra eftersom jag då blev mer intresserad av dressyr och träning, något som ju förgyller hundlivet för mig numera även om jag inte tävlar!

  2. roligt att du hängde på! 🙂 emelie, 28 år, niklas 30 år, berit 6 och och lilla elliot också 6 år. vi bor i borås och har bott här sen 2004, jag kommer från början från göteborg. läser här för att jag gillar båda raserna du har, plus att du skriver bra om vad ni hittar på och visar även lite fina bilder på det hela. 🙂 bra med middagstipsen också eftersom jag har en förmåga att glömma av maträtter ibland och kan då kanske bli påmind om något gott. eller få nytt tips!

    en fråga…hur har era dalmatiner skilt sig åt i sättet?
    berätta gärna om det pinsammaste hundägarminnet med, om det finns något. 😉

  3. Har inte så mycket frågor just nu eftersom jag precis hittat hit! Tackar och bockar för inlägget i min blogg… skall lägga en länk hit så jag hittar hit oftare 🙂 Jo… en fråga, vart i världen finns ni? Det har jag inte kommit fram till ännu…
    Kram från USA

  4. Tack Pia! Vi kommer till Skåne när jag har en prick som går riktigt bra på utställning, för då ska jag till Ljungbyhedsmiley
    Eller vi kanske kommer oavsett hur det går med Freja men inte nästa år då blir det nog lite riktig Norrlandsturne (det är nästan lika långt dit upp som till er trots att jag bor i Norrland nu också!)

  5. Hej
    Du vet vem jag är Men jag skriver ett par rader ändå.
    Pia här från Skåne närmare bestämt Tollarp som ligger ca 2 mil söder om Kristianstad. Precis fyllda 50!!!! Gift med Kalle sen 28 år tillbaka, 3 vuxna “barn” och ett barnbarn
    Jag har 2 chokladprickar Acke som är 6,5 år och Wilma som är 4,5 år.
    Varför läser jag här?? Det är ju en prickeblogg och så skriver du så bra om allt kul ni gör. Samt ett litet middagstips då och då det är ju aldrig fel. Fortsätt så 😀
    Kommer inte på några frågor Men det kommer kanske
    Nu kom jag på en fråga 😉 När kommer ni till Skåne??

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *