Bästa sättet att locka fram Theo är att starta hundarnas klippmaskin! Ofelbart kommer han springande som en raket då. Det blir lite trångt på trimbordet ibland:

Såhär såg det ut idag när jag skulle raka Ville!

Ville är fruktansvärt håröm och ett tag har det varit knepigt att raka nosen på honom. Jag eller kanske någon av trimmarna måste ha klippt honom med lite slött skär, då rycker det mer i håren. Så det krävdes lite jobb för att få honom att hålla huvudet stilla men numera går det bra igen. Jag fick föra fram rakmaskinen och klippa sakta, sakta och berömma. Därför ger jag alltid honom det bästa han vet, kattmat vid rakning. Av en sort som kisse inte får äta för mycket av då får han ont i magen. Men kisse älskar också den kattmaten som han vet vankas vid hundklippning….Jag tror det hade gått bra att raka katten också om jag belönat med den. Men smakbitar får han, det klarar han av.

Villes kloklippning var också ett kapitel för sig. Ibland gick det suveränt andra gånger ville han inte och morrade utav attan. Eftersom jag inte tror på att knyckla till en hund som protesterar vid hantering så försökte jag mer med träning med mycket gott godis men det gick fortfarande inte bra alla gånger. Men till slut kom jag på vad det var. När håret på tassarna blivit lite längre så kunde hårstrån komma med i klotången och som sagt han är mycket håröm. Så nu rakar jag tassarna om det behövs innan kloklippning och Ville säger inte ett pip utan står snällt, så enkelt kan det vara ibland, istället för att tro att jycken försöker ta över. Att vara en håröm pudel är knappast en hit kan jag tänka även om jag borstar honom försiktigt. Tim är inte alls håröm så då är det nog ett trevligare liv att vara pudel!

Snön som kom har stannat här kommer några bilder från idag. Då det är lite blöt snö får herrarna overall på sig annars ser de ut som vandrande snöbollar och fryser. Freja måste också få ett täcke för kallare väder så vi får nog ge oss iväg och hundshoppa. Tim uppskattar verkligen sin overall och struttar glatt runt i den.

Promenader är kul även om han i motsats till de andra två inte hoppar ut i snön utan håller sig på vägen eller där det inte finns väg, trampar efter i våra fotspår.

Ville däremot blir en snöboll i de delar som sticker ut för han plogar glatt i snön.

Hopplöst att fota honom i snö man ser bara tänderna och snön på nosen!

Som sagt bra med overall åt en liten fartdåre i snödrivorna! Och givetvis har vi vår andra stora fartdåre också som springer med Ville men kanske inte alltid lika säker på foten……

Det kan visst gå lite för fort ibland!

Freja har dubbelt så roligt när det är snö för då kan man hoppa hela tiden och det tycker hon om, det märktes när vi provade på agilityhinder litegrann.

En liten stilstudie:

Och lite hinder kan man ju också hitta:

Eller några vägräcken:

Kolla vad duktig jag är! Vi brukar belöna hundarna för att ställa sig på stubbar och stenar så varför inte vägräcken?

Och mitt i allt blev det trångt då pudlarna också skulle vara med!

Det är roligt mest hela tiden tycker Freja. Freja är den sortens hund som jag blir glad av att vara i närheten av. Hon är så söt och go till sättet, så mysig. Husse har utnämt henne till trevligaste hunden vi har haft och jag måste nog hålla med honom även om Ville är “min” hund. Och även om alla mina djur givetvis gör mig glad. Häromdagen när vi var ute och gick med hundarna på stan så stötte vi på ett 20-tal tonårsgrabbar i svarta kläder med huvor uppdragna över skallen som skrek och skränade och skällde åt hundarna. Freja betraktade dem bara intresserat med viftande svans och hade nog gärna hälsat på dem om hon fått. Sådant värmer lite extra i hjärtat på mig.

Annars gör vi inte så mycket spännande jag har uppfödareutbildningen, genetikbiten som är så intressant. Och mycket intressanta diskussioner blir det om diverse frågeställningar inom avel och hunderi.

Och jag känner mig mer och mer motiverad i att åtminstone försöka mig på detta med avel, särskilt med Freja. Om nu höfterna är bra och hälsan fortsätter att vara bra. Exteriört är jag jättenöjd, detaljfel har hon givetvis som alla hundar men typmässigt är hon vad jag vill ha, med de förtjänster som jag vill ha. Ställas ut ska hon såklart men det avgör inte om hon ska avlas på eller inte, det är mer för att jag vill tävla. Och mentalt så ska vi göra MH men jag vet redan nu att hon är tillgänglig och livlig men inte stressad samt har flockkänsla, d v s har ordning på oss på promenaderna och söker kontakt, en dalmatiner som varit vagnshund ska ha den egenskapen tycker jag. Visst låter jag objektivsmiley

Så vi får se vad det blir, det får tiden utvisa. Och under tiden njuter jag av den trevliga lilla damen och resten av flocken! Här är en avslutande bild från Ljungan, närmare än såhär vill jag inte gå då lilla damen inte tycker att iskallt vatten är något hinder för badning.

Middag idag blev köttfärssås och gnocchi.