pensionärsliv

Pensinärsliv är det väl vi lever just nu. Dels p g a Frejas sjukskrivning men också gför att det är så såpass mycket snö ännu som inte bär att det bara är promenader efter vägarna som gäller och det tycker inte jag i alla fall är särskilt kul. Men det är i alla fall säkert att det är ett övergående bekymmer!

Sedan har vi ju riktiga pensionärer i huset:

Så här ser man ut efter en dag med vårregn. Men det är bra för då smälter snön!

Även pensinonärer vill ha mer sysslesättning än bara koppelpromenader. Man kan ju roa sig med en agilitytunnel:

Inte så enkelt den rackaren rör på sig då matte inte kan förankra den inomhus!

Sedan har vi roat oss med targetträning Freja kan (precis som pudlarna) nostarget stickor, fingrar, post-it lappar m m. Men har svårare för detta med tasstarget. Hon kopplar inte riktigt att det är när hon trampar på tidningen (som jag börjat med då den är stor) som hon gör rätt. Så jag får nog lära in det på ett annat sätt. Nu har jag bara lagt en tidning mellan mig och henne och då trampar hon ju på den förr eller senare när hon försöker hitta på något som jag klickar för. Men det verkar inte klicka för henne vad hon gör rätt!

Såhär ser det ut när Tim tränade tasstarget på musmatta. Han får vänta medan jag lägger musmattan någon meter ifrån honom och sedan skickar jag honom till den.

Full fart till mattan!

Färdig, hit med godisen! Tassarna snyggt och prydligt på musmattan.

Konvalescenten mår alldeles ypperligt, nästan för bra med sina nya antiinflammatoriska piller och tar igen de dagar då hon inte kunnat hoppa upp på köksbänkarna och snoka med råge för nu är hon bara på bakbenen och bänkarna! Såklart får hon också träna diverse saker inne nu.

Och när man har tråkigt kan man ha dragkamp med Ville om gamla söndertrasade mjukisdjur:

Jag tycker Frejas minspel är så härligt det lyser tjurighet om henne- jag kommer INTE att släppa!

“The Winner takes it all”.

Och så kan man ju leka med matte, jag tycker hon är oemotståndlig när hon kommer med sina leksaker och ser ut så här:

Och Anette det blir tyvärr inget Vännäs i år. I bästa fall blir hon friskskriven i sista veckan på maj men det kan mycket väl ta längre, så jag anmäler inte henne till något förrän hon är friskförklarad. Men då får vi ta det nästa år istället!

Igår var jag på föreläsning på veterinärhuset här i Sundsvall, från parning till förlossning. Inga stora nyheter men en hel del intressant. Och det är faktiska inte alls dumt att vi har en veterinär som får inseminera här i Sundsvall! Plus att de kan ta progesteronprover som man får svar på samma dag, kan säkert vara bra att ha.

Den här gången slipper ni ett långrandigt referat från den föreläsningen.

Middag idag var Tacokryddat strimlat nötkött i Pitabröd med vit kebabsås samt diverse kaninfoder!

6 thoughts on “pensionärsliv”

  1. Näe vem kan mottså en sån bedjande blick!
    Hoppas våren kommer snabbt till er nu – för det är ljuvligt att kunna gå “off road” i skogen igen!

  2. Tunnlar är kul säger Amy. Det måste vara härligt för hundarna att ha varandra att busa med. Den där blicken Freja har känner man igen 😉

  3. Kerstin, nej jag tänker inte inseminera i nuläget, utan var en reflektion då jag bl a går uppfödareutbildningen med en som har en numerärt liten ras och som oftast måste ta avelshanar utanför Norden. Och om man nu själv skulle vilja använda något någongång lite längre bort ifrån. Vid sådana tillfällen är det befogat med inseminering tycker jag.
    Annars så tycker jag att hundar ska kunna para sig naturligt och de ska ha ett visst “val” själva. Jag har också läst Sundgrens artiklar om immunförsvar etc. Så OM jag börjar avla och då det förmodligen är hundar inom Norden så blir det på gammalt hederligt vis jag eller rättare sagt hundarna får göra det 🙂

  4. Fina bilder! Tunnlar kan man “låsa” med en stol på vardera sidan, då rullar de inte =)

    Funderar du på insemination? Minns att Per-Erik Sundgren ondgjorde sig över detta bruk då han ansåg att man förbigick tikens val. Men det finns ju alltid 2 sidor av saken.

    Hoppas ni slipper snön snart, här är det nästan helt borta.

  5. Hihi så söt man kan vara Tims min när han står på musmattan var ju så söt 😀 Och Freja med ankan i munnen Håller med dig om hennes minspel Tycker mig känna igen det hos en viss dam här hemma

Leave a Reply to KerstinBrunoNilaq Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *