Pudlarna och önskelista

Som svar på Johannas fråga på hur pudlarna klara sig i snön sätter jag in några usla bilder på Ville. han är som sagt halvt omöjlig att fotografera särskilt utomhus.

Tim han löser det genom att ta rygg på någon människa och gå bakom i deras spår. Gammal och klok. Men i yngre dagar så hade han, precis som Ville en massa spänst och form fram som ett jehu i snön.

Ville har också alltid varit väldigt spänstig och med en massa ork, han håller lätt dalmatinernas tempo även i snön. Men oftast föredrar han att ha lite avstånd till prickarna när de leker expresståg p g a viss risk för överkörning om man inte har koll…..

När tok är ute och far efter vägarna gäller det att ha koll på dem så man väjer åt rätt håll……

Full fart med öronen rakt upp…..
hej och hå och fnatta på.
Det är lite stretigt ibland för både stora och små även Isis är till vänster om Ville på bilden men hon syns inte i all snön!
“Men kom igen då! Ta i! Man kan ju inte låta en liten pudel vinna racet” eller hur Freja?
Snögubbar blir vi allihopa.
Som sagt Ville verkar inte bli mer sliten än dalmatinerna av att hoppa runt i en massa snö. Och är lika glad och sprallig som dem i snö. Under förutsättning att han har overall på så han slipper bli blöt och kall. Isis blir betydligt tröttare än Ville men så är hon ju unghund ännu.

Och matte ska vi inte tala om det är en helt annan femma med henne och snöplumsning……..

Här snöar det fjärde dagen på raken så det blir skoteroverall på och snöplumsning idag också. Sommarens och höstens regn verkar fast beslutet att fortsätta men då i snöform!

Såhär till jul så är det såklart aktuellt med önskelistor. Jag har inga särskilda önskningar om något till jul jag är nöjd med att få vara ledig och äta god mat. Möjligtvis en morgonrock kanske.

Men däremot har jag en önskelista inför nästa valp. Jag har ju nämnt att jag är blå d vs struktur, planering m m är typiskt för oss så det är helt naturligt att ha en kravspecifikation på nästa valp, eller?

Faktiskt så är det nog inte det när det gäller hundar. De flesta köper bara en valp från någon som finns i närheten eller någon de blivit rekommenderad av utan att själva kolla upp desto mer. Och det är inget raljerande från min sida utan det är det svar jag fått av människor jag frågat. Så man har verkligen ett enormt förtroende för att uppfödare gör det de ska. Så egentligen hade jag kunnat skaffa mig en Fidolina och para med en Fido och strunta i allt vad heter hälsoundersökningar och meritering och liknande och ändå glatt fått sälja valpar. För gentemot SKK finns inga krav på något för dalmatiner för att få registrera valpar men rasklubben har krav på meritering, känd HD-status m m och det tycker jag är bra.

Fast nu vill jag ju lite mer än att bara kränga valpar utan jag vill kränga sunda, friska hundar med en mentalitet som gör att de klarar av att leva i dagens samhälle och som är typiska dalmatiner i sättet. Och som ser ut som dalmatiner.

Åter till min önskelista som är mitt sätt att tänka, andra prioriterar helt andra saker och det är bra det med.

När det gäller föräldrarna så vill jag att de är:

MH-beskrivna.Åtminstone en ska vara MH-beskriven och fri från sociala /kvarstående rädslor och stress. Och givet ska den hunden vara trevlig även när man träffar den annars får det vara oavsett MH-resultat.

HD-fria och jag nöjer mig med att föräldrarna är det. Det hade varit fint om syskon och liknande är det för då kan man se om det är mest A och B eller mest B och C för det säger mest om vad som är sannolikast att få. Men det är inte så många dalmatiner som röntgas idag så det är inte möjligt.

Utseendemässigt av den typ jag gillar men utställningsmeriter struntar jag i.

När det kommer till hörseltestning bryr jag mig inte om de hör på bägge öronen eller bara ett, det ärftliga sambandet är inte klart och även döva hundar får hörande valpar.

Valparna ska födas upp inne i huset , inte i något stall eller hundhus då jag tror det är väldigt viktigt för socialiseringen att de får vara med inne. Och extra plus är det om det är en uppfödare som ger dem olika saker att leka med/upptäcka. och sätter av en del tid på att vara med valparna inte bara vid utfodring.

Ingen hög inavelsgrad. Man befäster såväl goda som dåliga egenskaper vid linjeavel och det finns inga felfria djur. Plus att immunförsvaret försvagas m m.

Och jag vill också att uppfödaren ska vara ärlig med vad som finns bakom, sjukdomar som finns i linjerna och andra problem som dykt upp. Får jag höra att man inte har några problem alls då backar då jag ut genom dörren för det tror jag inte på mer. Finns säkert de som är så lyckligt lottade men som sagt jag tror inte på det.

Sedan så tittar jag också på annat som bara har med mina egna värderingar om hundhållning m m att göra. Och då hamnar man lätt på en “inte-lista”.

En uppfödare som pratar en massa elakheter om andra uppfödare, valpköpare och domare är inte intressant. jag har en känsla av att man då skyller sin egen otillräcklighet på andra, d v a man lyckas inte med att uppnå det man vill så då skyller man det på andra.

En uppfödare som regelmässigt tar bort sina hundar som passerat “avelsduglig” ålder så att deras hundar aldrig blir äldre än max 9-10 år gillar jag inte. Har inget med logik att göra för deras hundar kan vara hur bra som helst ändå men jag gillar det bara inte. Att omplacera hundar däremot är en annan sak det har jag inga problem med.

Tja det var väl allt jag kom på såhär länge och tro det eller ej jag har dessutom hittat en uppfödare som jag vill ha nästa valp ifrån lite senare så får jag hoppas att det blir så och jag har också blivit “godkänd” som valpköpare. Även uppfödare har ju kravspecar på sina valpköpare

Avslutar med lite värdelöst vetande , Isis kommer jag alltid att känna igen då hon har en planetväxel på sitt ben. Nästan i alla fall med lite fantasi. Hon har ett solhjul och omgivande planethjul Eller om man så vill prickar i en cirkel runt en mittprick!

I verkligheten är den rundare än vad som syns på bilden.