Ibland blir jag förvånad över att människor verkar tro att om man bara gör saker på rätt sätt med hunden, som att starta en bil med att trycka på startknappen, så kommer den direkt att veta vad den ska göra och kunna det resten av livet.

Att om jag bara har disciplin och ledarskap och tyvärr oftast ett straffande sådant så är alla mina problem lösta. Att man inte kan träna hundar planerat på en vanlig promenad?

Dvärgpudeln Tim som inte finns mer.

Jag för min del tränar mina hundar hela tiden. Är jag ute och går med dem är jag ute och går med dem d v s jag pratar inte i mobil och annat. Jag stoppar fickorna fulla med godis, olika från gång till gång. Går de i koppel så tränar vi på att gå i koppel utan att släpa matte efter sig och att ha uppmärksamhet på mig. Och eftersom Helga är unghund är vi långt ifrån i hamn med det men det är en långsiktig träning och jag har inte bråttom. Men jag låter dem också stanna och ta det lugnt och lukta på saker, särskilt om hela promenaden är i koppel. Då sätter jag ett längre koppel på hunden så får den en chans att lukta lite som den vill och välja väg också. Alwex älskar sådana promenader och brukar vilja lukta, lukta, under ca 20 minuter. Efter det vill han gärna träna olika saker. Som att hoppa upp på saker och balansera. Små korta lydnadsmoment, att gå runt saker, leta godis i träd och på marken.

Lycka är att få röra sig

När de är lösa tränar jag på att de ska komma till mig och att vi ska göra saker. Lite fysträning som att balansera på stockar och stenmurar. Leta godisövningar igen och springa och leka tafatt med varandra. Allt för att jag ska vara rolig och intressant för mina hundar. Dessutom har jag såklart kul själv.

Vi går såklart till sådana ställen som havsstranden för att Isis älskar havet. Om det är varmare så tar vi med oss flytleksaker så hon får simma efter det. Fysträning och lek, det bästa av två världar.

En klassiker som hundleksak Ikea-mjukisdjuren! Sötaste Freja som inte heller finns mer.

Jag går också till ängarna där de prickiga älskar att springa över de öppna ytorna som galningar, en liten stund.

Vi spårar också. För att hundarna tycker det är kul. Det är också något de måste klara av själva för jag kan inte spåra åt dem, min näsa är talanglös. Så det är också en träning.

När vi åker bil är det såklart träning att inte hoppa ut ur bilen hursomhelst utan vänta på klartecken. Att belöna Isis när hon vänder sig mot mig istället för att göra utfall mot en bil eller försöka jaga en cyklist. Så hela tiden är det en pågående träning i vardagen.

Sedan tränar jag mina hundsporter och det ingår i paketet att vi ska ha roligt tillsammans jag och mina hundar. Vi har en relation där jag inte hela tiden behöver vara hårt kontrollerande och där mina hundar vågar göra saker och man ser att de lyser av glädje i vissa stunder.

Ett av mina viktigaste verktyg är just att ha kul. Därför tränar vi belöningslekar ibland. Att få jaga efter godis på ett varsågod och sedan få en ny bit ivägslängd åt andra hållet så snart man vänt upp o s v är en sådan enkel lek som är så rolig. Enligt mina hundar.

Freja och Isis , som de älskade att leka med varandra. Lek är en väldigt viktig faktor i hundars liv, sedan kan det vara en människa man leker med.



Att leka med leksaker på olika sätt är kul. Helga älskar lite jaktlek och sedan komma och knuffas med leksaken i munnen alldeles bredvid en, då ska man hålla och ruska. Och att sedan få springa efter en leksak och komma tillbaka och byta till en annan är kul. Bollar, håriga kampisar och mjukisdjur, det mesta går bra.
Alwex älskar dragkamp med mjuka fluffiga saker. Han biter och rycker och morrar. Inga byteslekar men jaktlekar är kul.
Isis är inte lika förtjust i bara föremålslek och inte i att kampa med mig, utan hon vill jaga efter saker med godis i. Kongbollen med godis i som är lite större kan hon också småkampa med mig om men det roligaste är att få jaga efter det, i handen eller att jag kastar i väg den.

Så vi tränar också på att leka tillsammans. Jag har roligt, hundarna har roligt och min disciplin består i att jag ser till att träna hundarna på många olika plan. Träningsdisciplin alltså. Och mitt ledarskap består av att motivera hundarna att göra “rätt” och försöka ge dem en trygg och intressant tillvaro. Det är nog den enda sortens disciplin och ledarskap jag tror på.

Hur man än gör får man räkna med att träna sin hund mer eller mindre hela livet. På ett sätt eller annat.

Helga när hon precis lärt sig att hoppa upp i soffan. Då sover man gott 🙂