2022 har på måga sätt varit ett tungt hundår men det har jag redan skrivit om i tidigare inlägg så det behöver jag inte älta ytterligare.
Vad jag hellre vill tänka tillbaka på är det som gått bra under året.
En sådan positiv sak är ju yngsta lilla odågan som flyttade hit i slutet på året. Söt som socker och en ganska lätt valp tycker jag då. Javisst hittar hon på en massa upptåg som att stjäla kattmat och rensa kattlådor när hon kan, reta Alwex med att vara närgången och att bita i lakan och påslakan. Det är något nytt för mig faktiskt; att ha en hund som är så förtjust i att riva i tyger. Jag är ju inte lika förtjust i det men får ju se till att förhindra det helt enkelt.
Just nu tappas det tänder för fullt, för ett tag hade hon inga framtänder och tappade allt godis etc man gav till henne.
För övrigt biter hon inte alls i mig vilket ju är skönt att slippa.
Hjärtrud eller Rudan som hon också kallas har inte hunnit vara med så länge, nu är hon 4 månader så det vi hunnit med under året är att starta på valpkurs och lite miljöträning i stort. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra och jobba ihop oss. Hjärtrud är väl omhändertagen av Helga och Isis så jag brukar skämtsamt säga att hon är mer deras valp än min. Hon är riktigt urgullig och charmig den lilla damen.
Under 2023 är planen att utföra BPH samt röntgen och sedan ska vi starta med nosework och allmänlydnadskurs. Jag är sugen på att köra viltspår med henne också men får se när i tiden det blir, jag har precis som alla andra inte obegränsat med tid och pengar så jag får prioritera vad jag ska göra. Och allt behöver ju inte göras år ett heller!
Näst- äldsta damen d v s Helga är ju min stora glädje hon är bara en så rolig hund att vara och jobba med, alltid positiv.
Jag är också stolt över att vi i år kommit igång med noseworktävlingar, vi har under detta året startat en gång på ett doftprov, lagerblad NW2 , som vi klarade och sedan totalt 11 starter i olika grenar i klass 1 där vi fått ihop 6 diplom och titeln NW1 , det tycker jag är ett riktigt bra resultat för två totala nybörjare . Sedan är ju det bästa av allt att hon-och jag- tycker att det är så roligt att träna och tävla i nosework fast jag innan tyckte att det var lite av en pensionärssport! Men det är ju aldrig försent att ändra uppfattning som tur är…….
Så för Helgas del så siktar jag på att fortsatt tävla lite lagom ofta i nosework under 2023 och även att prova på att starta officiellt i NW2 i TSM grenen. Jag känner mig inte färdig för 2:an men det kan vara bra att prova att tävla för att veta var vi står, vad vi behöver träna på specifikt för 2:an då det är mycket som är annorlunda och svårare. Vi har testat att starta i en clear round i 2:an (inofficiell) där man skulle klara att hitta minst 6 av 8 gömmor så skulle man få en fin rosett och det gjorde vi! Sedan har jag också redan nu mål för vissa moment som vi behöver finputsa på, ett av dem är att öka värdet på doften och själva hittandet, alltså inte markerandet.
Vi har lagt ner rallylydnaden för jag hinner inte träna det också på ett vettigt sätt och missade större delen av kurstillfällena. Men Hoopers fortsätter vi med, det är så kul tycker Helga och hon behöver få ha en sport där man får gasa och springa också!
Isis och Alwex är ju pensionärer från kursandet. Aktiva såklart och tränas varje dag de med . Och Alwex får ibland egna nospromenader med matte, han älskar att få gå runt i bostadsområdena och läsa av den information som alla andra hundar lämnat efter sig i området. Dalmatinerna vill hellre ut till skogs eller till havet om de får välja. För dem två får det fortsätta så också under 2023.
För morgondagen har jag preppat med fyllda kongar och kalkonhalsar så har hundarna något att pyssla med när det smäller.
Jag önskar alla ett Gott Slut utan rädda hundar som måste utstå en massa smällande och raketer och Ett Jämnjävligt 2023.