Som vanligt eller ganska vanligt börjar lördagsmorgnarna tidigt med spår. Jag är med i en spårgrupp och det är riktigt bra. Dels för att man får en sporre att komma iväg och dels för att man alltid går spåren med varandra så man får bra hjälp för att utveckla sitt eller rättare sagt hundens spårande.
Igår var vi en sväng och promenerade på Kullaberget, nyttig fysisk och psykisk träning. Fysisk för att det är branter m m att gå i och psykisk för att det är en hel del folk och fä där i tillägg. Bilderna är från den promenaden.
Isis och Ville på lite stenar. Alwex var också med men ville vara nära fotografen istället för att vara med på bild.
Jag lade spåren själv åt Isis och Ville, Alwex fick ett spår med annan spårläggare.
Så fantastiskt vacker är hon vår Hippiehund!
Först ut var Isis som hade ett 5-pinnespår med ca 30 meter mellan apporterna. hon tog de tre första klockrent och tydliga markeringar men sedan gick hon av spåret och tyckte visst hon var klar. Så är det ömsom vin och ömsom vatten. Förra gången var hon klockren.
Man blir lite trött av att hoppa och skutta för att ta sig fram efter klippiga stigar!
Därefter fick Alwex gå sitt som var 5 pinnar och två leksaker. Han markerar pinnarna jättefort med en dutt vi får jobba på mer hemma med pinnplockning. Men han är verkligen jätteduktig vet vad han ska göra. Och gör det med glädje och koncentration! Jag hade trott att han skulle gå förbi leksakerna i spåret men det gjorde han inte. För även om han gillar leksaker har de inget värde i ett spår för honom. Eller rättare sagt boll i snöre hade inte det men att hitta ett mjukisdjur och lite lek gjorde honom överlycklig. Men att få leverpastej vid apporterna är inte heller fel….Han är en duktig liten kille.
man märker faktiskt ingen skillnad alls på om det är jag eller någon annan som gått spåret .
Husse som får lite pussar.
Och sist var Ville som fick ett 16-pinnars spår! På de spåren är man oftast två som går samtidigt men då efter varandra. Första ekipaget lämnar alltså kvar apporterna till efterföljande och sedan byter man efter halva spåret så ekipage nr 1 får gå efter. Sedan hade vi med valpar/unghundskursare som fick följa med och titta på spår med några av de som som gått ett tag för att se hur de hundarna jobbar för att sedan gå valpspår med sina egna.
En fantastisk utsikt är det från toppen av Kullaberget. Det finns även flera grottor i området.
Ville är ju en ren spårmaskin de gånger han inte följer ett spår till slut kan man räkna på ena handens fingrar. Så också idag även om man märkte hur trött han var på slutet, det är inte ofta jag märkt det på honom i ett spår. Det hade regnat och det verkade som att de fick koncentrera sig mer för att följa spåret då.
Men han fixade det hela vägen och alla apporterna!
Blommor mot havet så somrigt!
Jag hann även med att följa med en vit liten schnauzerfröken när hon gick sitt spår det är intressant att se hur andras hundar jobbar också. men eftersom jag själv har tre att gå med hinner man sällan gå med någon annan tyvärr.
Utsikt över Bjärehalvön.
Därefter avslutar vi med fika och genomgång av spåren så kan man få lite tips och ta del av andras tankegångar.
Vad jag tar med mig idag det är tankesättet att ett spår egentligen består av flera spår, varje apport är ett slut och fortsättningen ett nytt spår! Sedan vikten av att ha jättebra belöningar vid apporterna. Jag själv har leverpastej i toapappersrulle som jag öppnar så de får slicka lite. Det är ju oftast inte svårt att lära en hund att spåra utan det är ju apporterna som är det tricksiga. Så det gäller att ha party vid varje apport!