De flesta skulle ha mycket att glädja sig åt om de bara hade haft tid.

Lite ont om tid har det känts som senaste veckan . Eller kanske lite mycket jobb?
Skogspromenader och sådant har vi i alla fall hunnit med och på söndag blir förmodligen spår. Jag ska prova viltspår igen med Freja och se vad hon säger.

Tim verkar höra väldigt illa på sitt femtonde levnadsår och struttar glatt iväg till grannarna mellan varven om vi inte stängt grindarna i trädgården, han hör inte ALLS att vi ropar.

På väg till någon granne kanske?

-Vad pratar du med mig?

Och lite pälsvård har vi också hunnit med, jag tror Tim tycker det är ganska trivsamt:

Han ser ganska nöjd ut!

Han och Belle verkar trivas med att kampera ihop. Åtminstone när de sover för då smög hon sig upp nära honom för att få ett litet hörn av filten hon också:
Och det gör hon av och till mellan varven. Tim är den enda av hundarna hon brukar sova med.

Christer, som fött upp Belle var här förbi igår och gav oss en nyttig lektion i konsten att göra en Birma presentabel för utställning. För nästa helg bär det iväg, spännade vi har aldrig ställt katter förut.

Och det visade sig att hon är cremetabby inte röd. För damen har bleknat senaste månaderna. Och för vår del så har det ju ingen som helst betydelse!

Jag har också varit på sista träffen på uppfödarutbildningen så den är fullföljd nu, kul det också. Och då fick vi även titta på fyra små borderterriervalpar födda i fredags för mamma borderterrier hade inget alls emot besökande som beundrade de små.

Vi har i alla fall bokat in en ny träff så att vi ska fortsätta att ses, för det är halva nöjet med utbildningen att träffa och umgås med andra som har samma intresse som en själv. Då hade vi tänkt oss att kanske göra en valptest på de små bordrarna, intressant.

Och fröken Freja har jag anmält till en inofficiell i alla fall i juni, om än med visst darr på manchetten, de två senaste gångerna har ju hennes ryggonda dykt upp lagom till utställningar. Men nu verkar det gå bra för henne att gå i skogen om än korta turer så jag utmanar ödet. Hennes muskel borde ju ha hunnit läka någorlunda till dess hoppas jag. Men vi ska fortsätta med massage och vibrationsplatta, hon är inte friskskriven än. Går det bra så blir det officiella sedan, någon ska vi väl hinna med i Sverige också i år!

Hemsidan är under omarbetning men det lär ta en stund. Innehållet blir i stort detsamma men med ny “layout”. Titta gärna in och tyckt till om den också.

Middag idag blir ägg och bacon.

6 thoughts on “De flesta skulle ha mycket att glädja sig åt om de bara hade haft tid.”

  1. Vi har samma problem med gamla Viggo, de hör säkert dåligt men struntar i resten. Håll tummarna för Brum i morgon i Överkalix, ensam som han är bland alla andra hundar. 101 raser, tur att han anmäldes så att de passerade 100 . . .

  2. Vilken tjusig penisonärs herre! Vi säger lycka till med fina kissen och första kattutställningen, jag har bara varit och tittatpå kattutställning – det är en helöt ny värld!
    Håller tummarna för frökens rygg håller trots anmälning till utställning!

  3. Vad fin han är, ser inte alls gammal ut men det är nog så att han inte hör så bra, ibland kan det hjälpa med att klappa i händerna.

Leave a Reply to Amy & Maria Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *