Vår lilla trygga kavat dam har blivit en annan hund! Mörkrädd och skällig på skuggor i snår. Den här gången har hon i alla fall läst samma böcker som oss som säger att runt 6 månader går valpen in i den s k spökåldern. De blir helt enkelt mer medvetna om sin omvärld och mer självständiga så därför blir de också mer rädda helt enkelt.

Isis är inte särskilt spökig ändå men från att ha varit helt orädd så finns ju en viss skillnad. Alla mina dalmatiner har haft en märkbar spökperiod men inte särskilt mycket, utom en men den hunden var rädd långt innan spökperioden.
Så idag tog vi oss en tur in till Sundsvalls centrum för att miljöträna stadsmiljö, främmande människor är hon fortsatt lika glad i, stora som små, gamla som nya så det behöver hon inte träna på.

Vi gick till trappor som jag vet kan vara äckliga en i durkplåt ner från parkeringsplanet och en i gallerdurk. Den i plåt var kort så den fick hon vackert gå ner på även om hon inte ville. Jag gick halvvägs ner och satte mig och väntade och då kom hon, efter lite funderande.

Trappan som består av gallerdurk ville hon inte heller gå i och då den är lång så lade jag bara Frolicbitar i tredje trappsteget så att hon var tvungen att ställa frambenen på första om hon ville ha det. Och det valde hon. hade hon inte velat det så hade vi bara gått vidare.

Sedan traskade vi på efter en gata alldeles vid E4 och det är mycket trafik och lastbilar m m men sådant bryr hon sig inte ett skvatt i. Rödljusen skulle hon undersöka vad det var som tickade så i dem? Jag blir så full i skratt för man ser riktigt hur huvudet snurrar på henne för att hinna kolla av allt.

Så träffade vi på vår första drake, Sundsvall är full med drakar från olika företag sommartid, en kul grej tycker jag. Den skällde hon ut. Jag gick bara fram och ställde mig brevid den med ryggen emot henne så kom hon fram och undersökte den, Lugnt beröm och en strykning längs kroppen fick hon då.

Man får ju alltid 20 miljoner olika råd om hur man ska bete sig om hunden blir rädd, en del hävdar att man inte ska bry sig om det alls, att man inte får belöna/berömma för då förstärker man rädslan. Det viktigaste är nog att man själv är lugn och inte ömkar men jag tycker gott man kan stötta hunden, det gör man ju t e x vid MH då hunden kommer fram för att undersöka berömmer man den och stryker över den och det märks att det stödjer hunden!

När första draken väl var utskälld/undersökt var de andra bara intressanta att lukta på jag misstänker att det kan finnas hundliga dofter på vissa.

För övrigt var det inget annat i stan som var “spooky” tyckte hon utan det var bara kul!


Sedan gick vi till en av parkerna för att bara sitta och titta på folk och få, d v s passivitetsträna. Flera hundar var där och passerade förbi och de brydde hon sig inte om mer än att hon spanade in dem. samma sak med folket hon tittade artigt och intresserat på dem. Så det gick väldigt bra…. förutom dessa duvor.

För de var jätteintressanta och lilla fröken ville inget hellre än hoppa fram och skrämma upp dem. Och så fort hon satt lugnt och fint så kommer ju de rackarna närmare och närmare………tills man inte kan bärga sig som liten glad valp! Åh om hon fått springa fritt i parken och skrämma duvor!

När vi sedan skulle tillbaka till bilen så gick vi runt fontänen och jag tänkte skvätta lite vatten på henne för att svalka henne då det var lite kvavt. Men den här damen tyckte att alla vattenstrålarna var kul så upp och i för att undersöka! Tja kan filmstjärnor plaska i fontäner kan väl hundar också…..
Hon hade nog kunnat stanna där länge och skrämma duvor och plaska i fontänen!

Väl hemma hade vi fått besök av Gösta en jack russelherre. Jag brukar säga att dalmatiner och pudlar är livliga hundar men i jämförelse med terriers är de soffpotatisar. Lek och bus blev det så när han for vidare var Isis trött så ända in i bomben. Det var nog stadsbesöket som tagit hårdast.

Hon tog ett stort och fint märgben lade upp det på armstödet i soffan och sov som en liten sten utan att orka tugga…..Tills matte efter någon timme kom och störde med kameran.

Hon bestämde sig visst för att kliva upp då eller?

Det blev något mellanläge en stund där.

Igår fyllde vi vår lilla bassäng förresten gissa vilka som lade nosen i blöt då?

Hoppsan jag tappade i min boll!

Freja bestämde sig för att hjälpa Isis så hon började med att ställa sig på kanten och tömma ut det vi fyllde i.

Bollen räddad!

Men det tog inte länge till så var Isis och klampade runt i bassängen och roade sig!

Man kan blåsa bubblor med mera under vatten men det har jag inga bilder på!