Vi har definitivt vår. Soligt om än inte särskilt varmt. Jag har lyckats ta med mig kameran mer på våra promenader och också ute i trädgården.



Jag jobbar givetvis mer hemma och det trivs jag oväntat bra med. Man är ganska effektiv också när inte så mycket finns runtom som stör.



Hundarna tycker nog det är trevligt även om Helgas största nöje nu är att ligga ute i trädgården. Jag lägger ut bäddarna åt dem och så får dörren vara öppen så går de ut och in som de känner för.

Helga ligger där. Timme ut och timme in och håller koll på kvarteret. Men om jag öppnar kylen är hon inne direkt ……..Isis håller mer koll på mig, går ut en liten sväng och sedan in igen.

Dalmatinerdamerna i trädgården



Jag har skrivit om det förut men ibland kan man ju få vara tjatig. Man älskar givetvis alla sina hundar-mycket- men vissa går in i hjärterötterna på en. För mig är Helga en sådan hund och jag antar att det har att göra med att hennes sätt och vilja till att arbeta passar mig. Men det är inte bara det, hon är absolut den listigaste hunden jag haft som öppnar dörrar och hittar på en massa saker mellan varven. Hon är verkligen en hund med full fart i -på ett positivt sätt för mig. Även om jag mellan varven svär över vissa saker också, det händer.

Alwex och Helga på Kullabergspromenad


Men när hon kommer travande på sina långa ben med sviktande steg och dessutom ylpratar så smälter jag direkt. När vi tränar ihop och hon går in för det till 100 % så går jag hem med en helt fantastisk känsla som är glädje. lycka och annat också som jag inte kan definiera. Hon är inte den vackraste hunden jag haft men absolut en av de roligaste.

Alla hundar har något som jag uppskattar dem för såklart. Och vilka individer hundar är! Men just den känslan av att ha hittat en hund som matchar en är obeskrivlig. Man borde alltid lägga ner mer tid på att göra klart för sig vilken sorts personlighet man vill ha på sina hundar. Av någon underlig anledning har jag alltid trott att jag gillar lugna hundar. Och det gör jag också men det stämmer ju inte särskilt bra när det kommer till att vilja arbeta då behövs ju ofta mer gas och driv. Eller det är i alla fall enklare att arbeta med sådana hundar.

Det syns väl vad matte säger på bilden 🙂


Jag minns en instruktör som skrattade sig harmynt åt att jag funderade på bullmastiff. Inte för att hon hade något emot bullmastiffer utan för att hon tyckte det var så fel ras för mig. Och det hade hon nog rätt i.

Isisi är den mesta stengeten jag någonsin haft. Hon älskar att balansera på allt.

Det har ju bara tagit mig 50 år att klura ut vilken sorts personlighet jag vill ha på mina hundar. Men bättre sent än aldrig!