Att spåra med hundarna har nog alltid varit en av de saker jag tycker är roligast att göra med dem. Även om jag sällan och aldrig spårar för tävling. Men jag tycker det är så fascinerande att se hundarna spåra och använda sin nos och hjärna på det sättet de är skapta att använda dem.

Mitt “spårhundsgäng”


Med Alwex och Isis har jag ju jobbat med spårapporter och få ett värde på dem och det har fungerat bra. Så bra att Alwex börjat slarva i spåret och mest ägnar sig åt att söka efter apporterna. Ja han har lite halvkoll på spåret men går med hög näsa och följer det inte utan viker in sedan när han vädrar apporterna. Om jag försöker hålla igen honom så att han ska sänka huvudet fungerar inte, han verkar tycka att spår det utför man på det fladdriga sättet. Även om det är ettt spår som legat lite längre. Och det fungerar förvisso han hittar ju de flesta apporterna. och egentligen spelar det ingen roll eftersom detta bara är en rolig aktivitet men det är ju kul att försöka förbättra saker ändå. Isis är också yvig och luftig i spåret av och till och tappar lätt bort sig så jag bestämde mig för att låta dem gå korta godisspår idag utan en enda apport för att se vad som händer. Och med ett slut i form av mat i toarulle.


Det gick långt över förväntan jag har aldrig sett Alwex gå så lugnt och metodiskt i ett spår han brukar mer sväva fram på snabba pudelfötter över markerna. Så det ska vi fortsätta med. Även Isis följde spåret med huvudet ordentligt nere och med ett helt annat fokus.

Här är en film på Alwex vid spårstarten och som sagt jag har aldrig sett honom gå ett spår så sakta och noga förr.

Och sedan en bit på väg då matten hade hoppat över lite stockar som var jobbiga för Alwex att ta sig över men det löste han fint.

Jag har aldrig egentligen provat med godisspår får leta på nätet om det finns något bra om hur man avvecklar godiset men behåller spårnoggrannheten längre fram

Helga är ju mer spårnoga av sig själv men jag provade att ha några godisbitar i hennes spår med och det fick bara henne att öka farten så jag tror hon får återgå till att spåra utan godis det fungerar ju fint utan.

Sedan har vi också provat på viltspår med henne. Jag gå hos en instruktör eftersom jag inte har några marker och sedan är det ju alltid bra att få lära sig lite nytt av någon som kan.


Helga fick ett anlagsklasspår på 600 meter med vinklar och bloduppehåll och allt och det klarade hon galant,trots att hon aldrig gått ett viltspår, jag är lite imponerad av min yngsta prickiga dam. Det ska vi fortsätta med , ny tid är bokad för nästa spår.Och jag fick lära mig en hel del nyttiga saker. Helga tyckte det var riktigt spännande med blod och viltlukt.

En liten men självmedveten herre mellan dalmatinerdamerna 🙂

Alwex har varit till bästaste frissan och blivit fin.